onsdag 15 april 2015

Det går trögt

Ja, det går trögt på många fronter - inte bara med att skriva blogginlägg. 

Jag lever och jag är inte sängliggande, men jag är fortfarande i stadiet där allt behövs en stor dos vilja för att genomföra - och där jag oftast påbörjar aktiviteter i ett redan utpumpat läge. Glimtar från hur det kändes de bättre dagarna har hållt sig långt borta tyvärr. Det känns verkligen som jag behövde den där kinesiotejpen för att få lite extra handlingsutrymme - jag tror det handlade om att jag hade stöd för skuldran även nattetid då jag inte medvetet kan justera den. Vet inte om jag sa det sist, men min hud är så skör att den ville följa med vid tejpbyten och när jag hittade en spray som gjorde att tejpen lossnade och inte huden, fick jag allergiska utslag av den efter ett tag.

Annars går mycket av min energi åt - både tankemässigt och praktiskt - att få det att fungera för sonen. Varken orkar eller har lust att delge er hela storyn, men han har det tufft - alldeles för tufft. Men han är en fantastisk hjälte och kämpe! 

I övrigt försöker jag att inte förbereda mig och ödsla någon energi inför avstämningsmötet nästa vecka. Jag vet att jag kan min "story" och är expert på mitt liv, och jag tänker försöka spara min energi till själva mötet. Wish me luck! ❤️

5 kommentarer:

  1. Kära Malin, DU är en kämpe...jag är egoistiskt tacksam över att jag höll ihop så länge barnen var små och behövde en som mest, kan inte fatta att du orkar kämpa med ditt barn ovanpå dina egna saker. Men det man måste, måste man och få saker gör så ont för en förälder som när barnen har det jobbigt! All sympati!!
    Tänk att man kommer dit efter x antal år att man skiter i att lägga kraft på att förbereda ett avstämningsmöte, man vet vem man är och vilka problem man har. I början handlade allt om att övertyga allt och alla och man hade ågren i veckor före och efter var man en disktrasa. Det är det inte värt nuförtiden, helt enkelt. Framsteg göres =)
    kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du!! Ja, det man måste måste man och då finns det inget val liksom - men tungt är det att motivera och motivera och kämpa och fajtas - utan energi,

      Kram

      Radera
  2. Det kommer att gå lysande, du känner ju väl till din förmåga och du kan uttrycka den i ord, något inte alla lyckas med. Jag håller tummarna för att du också blir lyssnad på och bemött på ett respektfullt sätt.

    OM det dyker upp tankar innan mötet, trots att du bestämt dig för att inte lägga någon energi på det, skriv ner dem och försök sen vila i vetskapen att de finns på papper.

    Skriv gärna hur det gick, om du vill och orkar. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din pepp! Jag hoppas och tror att det blir som du säger, jag vet att jag kan uttrycka mig men vet också att jag kan tappa det mesta av den förmågan i en tillräckligt pressad situation. Jag ska berätta sen om hur det gick!
      Kram!

      Radera
    2. Känner igen det där. Det är då det är skönt att ha någon med sig som kliva in, och/eller ha anteckningar att luta sig mot. Min erfarenhet är också att det faktiskt är lika bra att säga som det är, om den situationen skulle uppstå, och be om lite tid att samla ihop sig.
      Lycka till!

      Radera

Om varför jag inte använder begreppet kroniskt trötthetssyndrom

Det var varit mycket i media om ME/CFS den senaste tiden, vilket är glädjande. För ju mer uppmärksamhet sjukdomen ges och ju mer relevant f...