torsdag 21 maj 2015

Besvikelse och tankar om mat

Igår vaknade jag och blev så besviken när jag hade mer värk än då jag somnade. Veckan har fortsatt med hård självdisciplin och jag har verkligen försökt att tillämpa pacing - men detta bakslag verkar sitta väldigt hårt. Jag tittar tillbaka i bloggen och ser att sen jag var tvungen att sluta med kinesiotejpen i mitten på mars har det varit tungt, riktigt tungt. 

Nu är det ny morgon igen, och jag har ännu inte klivit upp ur sängen. Är grymt hungrig men drar mig ändå för att kliva upp. Jag vill njuta av att det faktiskt känns ganska okej just nu. Att fixa mat är både fysiskt och mentalt påfrestande och dessutom komplicerar min strulande mage och smärtan som gör att jag mår illa det hela. Att jag inte tål mjölk gör att 99% av färdigmaten går bort - det är mjölk, grädde och ost i det mesta. 

Nu har jag förflyttat mig till soffan och ligger och sörplar på mitt te. 

Att hoppa över mål är inget alternativ för mig, jag är grymt beroende av täta mål för att inte blodsocker och ork ska totaldippa. Hur gör ni andra med begränsad energi och/eller smärta med matfrågan? 

Berätta!! 

4 kommentarer:

  1. Mat ja...har haft viktproblem hela mitt liv, har alldeles för god aptit! Höll det ändå i schack så länge jag kunde träna mycket, vilket inte går längre. Har nog prövat det mesta i viktminskningsväg och säkert varit taskig mot min kropp även där... För ett år sen(?) bestämde jag mig för att nu får det vara nog bantat, nu äter jag så sunt jag kan och promenerar så kroppen mår bra. Små, täta mål är det som gäller; frukost ( gröt), lunch på omelett/ soppa, fika med frukt, middag med husmanskost och fika med frukt. Det tråkiga är bara att jag går sakta upp i vikt, för på helgerna fikar jag lite roligare och när folk fyller år och så. Orkar inte motionera mer än jag gör och orkar inte eller vågar inte banta...Jobbar med att acceptera mig som jag är och inser att mina antidepressiva piller delvis är boven i det hela, piller som jag inte säkert vet hur mycket de hjälper mig. Skulle vilja ha hjälp av en dietist, men orkar nog inte det heller just nu...Hoppar jag över mål så funkar jag väldigt dåligt, så det är jag noga med, så gott det går. Stor sympati till dig Malin, som har det som du har det. Min egen mathållning klarar jag, det är värre när det gäller fler...
    kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Sofia! Tack för att du delar med dej, din sympati och din omtanke. Jag gillar också mat, men har det omvända problemet att väga för lite och lätt gå ner i vikt vid försämring. Den kost jag äter på grund av allergin är dessutom enligt dietisten jag gjorde min utredning hos mycket svår att gå upp i vikt på. Ett relativt enkelt tips borde ju vara att byta ut mejeriprodukter mot mjölkfria alternativ tex havre eller soyabaserat? Men jag tror oxå som du säger att antidepressiva kan vara en bov - när jag höll på att testa massa olika mediciner mot smärtan gick jag som sällan går upp i vilt faktiskt upp en hel del, ganska snabbt.
      Jaja, hoppas att du får en trevlig helg!!
      Kram!!

      Radera
  2. Hej!

    Jag behöver också mat ofta och tappar vikt vid varje bakslag. Nuförtiden till och med vid förkylning. Tänk att tappa vikt kan bli ett elände också. Överhuvudtaget kanske det är ett friskhetstecken om man kan hålla vikten stabil, så det varken är bra om man går upp eller ner? Min erfarenhet av mediciner och p-piller, förutom att jag inte tål dem, är också att jag går upp i vikt utan att kunna påverka det.

    Så, till maten. Det är ett litet elände vara utan mjölkprodukter. Gluten var mycket lättare att sluta med än mjölk. Jag saknar fil till kvällsfika... Men vid minsta slarv blir det ett litet krig i tarmarna och jag får inflammation och slem... Tyvärr, tål jag inte heller havre. Får utslag av det samt att havremjölk sällan är gjord på ren, glutenfri havre. Av någon anledning ska man visst inte heller äta sojaprodukter vid läckande tarm, kommer inte ihåg varför. Sedan finns mandelmjölk men den är väldigt dyr samt innehåller tillskott av D-vitamin vilket jag inte heller tål. Jag och min man är Rätt Less på allt jag inte tål! :) Vi ser dock ljuset i tunneln. Vi ska testa göra egen mandelmjölk! Sägs visst inte vara så svårt. Är riktigt peppad på det, hoppas jag tycker om det och mår bra av det!

    Till frukost äter jag oftast omelett blandat med antiinflammatoriska ekologiska kryddor som vitlök, ingefära, gurkmeja. Tar halva och sparar andra halvan till nästa dag. Innan jag började med glutenfritt tålde jag inga starka kryddor och framför allt inte vitlök. Nu går det finfint, min man tror inte sina ögon. :) Till lunch värmer jag oftast det min man lagade till middag dagen innan. Om det inte finns några rester har jag upptäckt att det är väldigt smidigt ha färdighackad sallad i kylen samt att ta en tinad sej eller torskfilé, dela i fyra bitar och koka i saltat vatten. Klart på 6 minuter, gott, nyttigt och mättande. Så länge man har råvarorna redo i kylen och frysen så går det att laga lättare luncher som inte kräver så mycket energi. För mig har "Sannas matbok" av Sanna Ehdin varit till stor hjälp med det. Där upptäckte jag också det smidiga i att ha färdigkokat råris i kylskåpet, gärna med gurkmeja etcetera.

    Jag har nu beställt kokboken Friendly Food som ska ha glutenfria, mjölkfria och sockerfria recept. Har inte fått den än men hoppas mycket på den! Bra att få många olika slags recept och tips! Kvällsfika är allra svårast. Rätt ofta blir det att jag äter någon av matresterna. Ibland lyxar jag till med glutenfri smörgås. I en tillvaro med mer ork ska jag försöka göra glutenfri surdegsbröd. Än så länge längtar jag bara. :)

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Carro! Tack för att du delar med dej! Det här med vikt är nog lika knepigt oavsett om man ofrivilligt går upp eller ner i vikt - och att hålla vikten stabil är nog ett friskhetstecken.

      Har du provat att tillaga något av chia-frön? Jag hittade på Apoteket häromdagen och ska testa så fort jag hittat recept.

      Kram!

      Radera