tisdag 26 maj 2015

Bortom min kontroll - om att leva med långvarig smärta

Just nu känns det som att min kropp gått i baklås. 

Jag får aldrig vila från smärtan, den gnager från det jag vaknar tills dess jag somnar och finns där även då jag vaknar på natten. Det är så infernaliskt påfrestande att jag inte vet vart jag ska ta vägen, men jag kan inte fly från den hur gärna jag än vill. Den ockuperar min kropp mina tankar och känslor, huvudet blir som fullt med bomull, öronen protesterar till och med av min egen röst och ögon musklerna värker också. 

Jag längtar efter att tiden ska gå, jag räknar ner veckans dagar, men den försvinner inte ändå, den följer obarmhärtigt med mig. 

Tro mig, jag gör allt jag kan för att acceptera läget, att inte låta "smärtmonstret" vinna över det jag vill göra samtidigt som jag försöker lyssna på vad min kropp tål för att det inte ska bli ännu värre. Men det är svårt att leva som att smärtan inte finns när den skriker i min kropp varenda sekund, när den får mig att må illa och tappa matlusten, när den får mig att glömma vad jag vill säga mitt i meningen, när jag inte kan leka med mitt barn eller sova med min man. 

När det är som värst finns det stunder jag önskar att jag kunde kapa delar av min kropp för att slippa känna smärtan även att jag vet att det är en helt ologisk tanke. Men smärtan är inte logisk, den bara existerar bortom all vett och sans, den lever sitt eget liv.

Bortom min kontroll. 

6 kommentarer:

  1. Stor kram till dig! Mycket ledsamt att du har så ont!! Även om vi tar hand om våra kroppar på allra bästa sätt måste vi också få bli arga på den, och less, och besviken. Samt önska oss ur den eller delar av den ibland... Konstigt vore annars. Du gör det bra, Malin!

    SvaraRadera
  2. Svar
    1. Tack Nilla! och kul att du hittat hit! Kram tillbaka! <3

      Radera
  3. Jag har ingen smärtproblematik så jag kan inte säga att jag vet hur det känns, men jag känner med dig i din kamp och frustration! Många kramar till dig!
    Sofia

    SvaraRadera