onsdag 3 juni 2015

Men hur svårt kan det vara!?

Har en sån där låg och deppig dag som är konsekvensen av den senare tidens strul och allt för höga aktivitetsnivå. Mår uselt, sover dåligt och sonen är inte frisk ännu. Som grädde på moset har jag varit tvungen att ringa runt och försöka reda ut vem som tar ansvar för att godkänna min sjukskrivning nu då min chef är tjänstledig? Mitt jobb - nää - men jag fick göra det ändå. 

Jag längtar efter sommar, sol, lugn och ro - gärna i avsaknad av bokade möten, sjukskrivningsstrul, oförstående läkare, överbelastning, sömnproblem, värk, feber, orkeslöshet och kräks - tack! 

Jag längtar efter att vi för en gångs skull ska kunna umgås som en vanlig familj utan energikalkylerande och sjukberedskap. 

Jag. Är. Trött. Nu. Alltför. Trött!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...