måndag 21 september 2015

Att förändra ett liv - hur mycket är det värt?

Min yrkeserfarenhet har gett mig en orubblig tro på att en arbetsterapeut kan förändra människors liv! De senaste åren har jag ofrivilligt men oundvikligt fått ett inifrånperspektiv på den svenska sjukvården både som patient och anhörig. I perspektivskiftet från givare till mottagare har det jag förväntat mig krockat med det jag fått - frustrationen över denna krock är bakgrunden till detta inlägg.

Min och min familjs kontakter med vård, myndigheter, förskola- och skola har på ett skrämmande sätt tydliggjort avsaknaden av arbetsterapeuter inom för mig helt självklara områden. Det gör mig ledsen och förvirrad när det så uppenbart är något som saknas men där de ansvariga för verksamheten inte förstår det.

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) förklarar arbetsterapi så här:
"Alla människor behöver känna att de har ett meningsfullt liv. Att de får vara delaktiga i sin egen vardag och har en plats att fylla i samhället. Arbetsterapeutens fokus är att göra det möjligt för människor att uppnå detta – att klara sina dagliga aktiviteter. Den, som på grund av skada, sjukdom eller funktionsnedsättning inte kan sköta exempelvis personlig vård, sitt boende, skolan, ett arbete, eller som inte har en utvecklande fritid, kan få stöd av en arbetsterapeut. 
Arbetsterapi syftar till att man, utifrån sina egna resurser, ska kunna bli så självständig som möjligt i de vardagsaktiviteter man behöver och vill göra."

Utifrån ovanstående borde arbetsterapeutens specialistkunskap tas tillvara som en självklarhet inom alla verksamheter som arbetar med människor som har, eller riskerar, begränsningar i sin vardag. Min erfarenhet är tyvärr att så definitivt inte är fallet.

Jag bor i en stor svensk växande universitetsstad, och trots detta...
... hade arbetsterapeuten inte någon självklar del i min rehabilitering på min gamla VC - jag efterfrågade själv kontakt och fick bra hjälp - men läkaren var inte intresserad av resultatet
...bedrivs multimodal smärtrehabilitering helt utan inblandning av arbetsterapeut på min nya VC
...har företagshälsovården ingen arbetsterapeut, varken anställd eller som upphandlingsbar kontakt
...jobbar Stresskliniken helt utan arbetsterapeut med största fokus på arbete, och de förstod inte ens behovet av helhetssyn på vardagen då jag efterfrågade det
...har BUP har inga anställda arbetsterapeuter, men när patienterna går över till vuxenpsykiatrin har arbetsterapeuten däremot en stark roll, mycket av arbetet skulle behövts påbörjas mycket tidigare än i vuxen ålder
...är inte någon arbetsterapeut delaktig i Barnklinikens smärtteam
...är skolan ingen självklar arbetsplats för en arbetsterapeut - att de borde finnas där är däremot absolut självklart
...har jag varken träffat någon arbetsterapeut på Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen

Personerna som arbetar i dessa verksamheter träffar människor med en mängd olika diagnoser och besvär vilka utan tvekan påverkar förmågan att klara av vardagen, annars hade de inte kommit dit. Att en arbetsterapeut skulle ha viktiga saker att tillföra anser jag är odiskutabelt. Jag vill inte säga att verksamheterna som finns idag gör ett dåligt jobb. Däremot saknas det en mycket viktig och helt avgörande dimension i verksamheten som bedrivs - förståelsen av och kunskapen om hur de besvär jag har påverkar vardagen, och vad som kan göras för att öka min aktivitet och delaktighet. Arbetsterapeuter är den yrkesgrupp som äger expertkunskapen inom detta område.

Men gör arbetsterapeuten verkligen en så stor nytta? Är det inte överdrivet att säga att vi förändrar liv? Nej det är det inte:
"Forskning visar att arbetsterapeutiska insatser bidrar till att bibehålla eller förbättra människors förmåga att utföra vardagliga aktiviteter. Arbetsterapi minskar beroendet av hälso- och sjukvård och stöd från socialtjänsten. Även anhörigas belastning minskar. Arbetsterapeutiska insatser bidrar dessutom ofta till minskade utgifter för stat, kommuner och landsting. Minskade kostnader för vård, omsorg och sjukfrånvaro gör det än mer angeläget att satsa på arbetsterapi. 
(klicka på citatet för att komma till källan)
Att anställa arbetsterapeuter i fler verksamheter innebär inte att någon annan yrkeskategori ska bort. Nej, arbetsterapi är den saknade pusselbiten som behöver komma på plats - vi ska komplettera, inte konkurrera med varandra! 

8 kommentarer:

  1. Absolut! Den enda som i tidigt skede förstod vad jag menade och som stödde mig i att jag behövde jobba med energikontot var en arbetsterapeut. Det var oerhört skönt med någon som sa stopp och som gav ramar. Eftersom jag hade fel diagnos, utmattning, trodde hon dock att när jag blev bättre så skulle det fortsätta så. Hon förstod inte varför jag aldrig fick en riktigt stark energigrund att stå på och gav i princip upp. Sen dess har jag skött mig på egen hand. Sedan jag har fått min egentliga diagnos, ME, har jag inte haft några regelbundna vårdkontakter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag menar inte att bara arbetsterapeuter kommer på plats så löser det alla problem. I ditt fall hade du ju en felaktig diagnos och med det är det svårt att ha rätt förväntningar på eventuell förbättring och tillfrisknande. Det jag menar är att jag förstår inte att inte arbetsterapeuter är en självklarhet i vården idag 2015.

      Radera
    2. Ja, håller helt med! Känns verkligen som om de bör ha en given roll vid så många olika slags sjukdomstillstånd! Att arbeta utifrån varje enskild person och ge det stöd, både teoretiska och praktiska, för att underlätta tillvaron som sjuk är oerhört viktigt. När jag initialt visade mig så nöjd över hennes kunskaper undrade de övriga i teamet vad skillnaden mellan hur hon respektive dem arbetade. Så, precis som du nämner, behöver nog andra professioner inom vård och skola få upp ögonen för arbetsterapeutens viktiga roll.

      Radera
    3. Intressant att de andra teammedlemmarna reagerade så. jag har mött många konstiga reaktioner - allt från att jag klampar in på andras område (eftersom vardagen lappar över alla områden), rädsla för att jag ska komma och ta någon annans plats - till den halvt förnärmade kommentaren "så enkelt, varför kom jag inte på det där själv?" över en lyckad lösning. Så intressant är vem det är som definierar och styr över tillsättningen av arbetsterapeutisk kompetens - de som förstår eller de som inte gör det. Och vem definierar vad arbetsterapeuten sen ska arbeta med?

      Radera
  2. Ja, fram för fler arbetsterapeuter om de är den professionen som arbetar med HELA livet, alla aspekter. Alla olika vårdgivare sysslar med sin lilla tårtbit, men att få ihop allt detta när man har begränsade resurser, den hjälpen skulle jag verkligen vilja ha! Problemet verkar mycket vara brist på insikt om att energiåterhämtningen är dålig, alla förutsätter att man får nya batterikrafter varje dag, och så har inte jag det. Det verkar som om arbetsterapeutens arbetsfält är bestämt sen länge och att tänka nytt medför revirhävdande fast man inte kan göra det bra själv. Har en svägerska som är arbetsterapeut och håller på att slita ihjäl sig för att hon inte nöjer sig med att bara göra det nödvändigaste. Jag får en känsla att denna yrkeskategori har lite "onödigstämpel" på sig, det de sysslar med är inte lika viktigt och prestigefyllt som andra i vårdkedjan. Stämmer det Malin? Jag menar inte att arbetsterapeuter ÄR onödiga, inte alls, jag tror de genom sitt gränsöverskridande arbete är nödvändiga.
    kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla!!

      "Det verkar som om arbetsterapeutens arbetsfält är bestämt sen länge och att tänka nytt medför revirhävdande fast man inte kan göra det bra själv."
      Ja, det kan man nog säga - men jag upplever att det inte är vi arbetsterapeuter som måste hävda revir utan "de andra" som tycker att vi är inne och tassar på deras område. Detta har jag mött på många gånger - men om man lyckas bygga bra relationer och verkligen förklara grunden för arbetsterapi - ja då har man en solid grund för teamarbete!

      "Jag får en känsla att denna yrkeskategori har lite "onödigstämpel" på sig, det de sysslar med är inte lika viktigt och prestigefyllt som andra i vårdkedjan."
      Återigen så tror jag att du har rätt. Som jag skrev till Carro så har jag både av personal och patienter fått reaktionen - "så enkelt, varför kom jag inte på det där själv?" patienterna ofta lite skamsna men personalen smått förnärmade. Vardagsaktiviteter är väl något vi alla är experter på typ. Men jag tror att vi har en väldigt speciell utgångspunkt och approach som verkligen behövs.
      Kram

      Radera
    2. Jag menade ju att det var de andra som revirpinkade.. .=) inte arbetsterapeuterna.
      Kram

      Radera
    3. Då är vi helt överens! ❤️

      Radera