fredag 11 december 2015

Bristande tillgänglighet eller egen skuld?

Jag har tidigare skrivit om tillgänglighet i det sociala livet - detta inlägg handlar om tillgänglighet i det offentliga rummet. Principen är dock densamma:

"Om det alltid läggs på den normbrytande individen att anpassa sig efter det som erbjuds blir konsekvensen att "den vanliga världen" bara fortsätter vara opåverkad och otillgänglig. Ett mycket bättre alternativ vore att aktiviteten anpassas så att alla kan delta."
_____________________________________________________________
 
"Att behöva välja bort barnets luciatåg pga bristande #tillgänglighet känns 💔 - bild på brustet hjärta - . Att vara belastningskänslig är ett helvete!"
...skrev jag i morse på Twitter. 


Och sedan drabbades jag av plötsligt dåligt samvete. 

Inte mot barnet eller mannen som förväntat, utan för att jag anklagat skolan för bristande tillgänglighet. En i mina ögon väldigt allvarlig anklagelse. 

En konstig dubbelhet kom över mig. 

Kan jag verkligen förvänta mig att skolan ska anpassa sig för någon som mig? De äger ju inte problemet med belastningskänsligheten, svårigheten att sitta och tåla ljud - det gör ju jag. De måste ju få fira lucia! Inte kan jag lägga mig i på vilket sätt de gör det? Usch vad jag är egoistisk!

Eller? 

Nej, det är jag inte!

Skolan väljer att bjuda in föräldrarna för att de ska vara med och fira lucia tillsammans med sina barn. De kan ju inte bara mena att de normfungerande föräldrarna ska kunna komma? Så om skolan bjuder in alla måste de också se till att det är möjligt för alla att delta. Eller hur? 

Det kan ju inte alltid vara så att jag ska ringa, ställa krav och fixa för just mig? För detta gäller ju inte bara mig. Om skolan är intresserad av att alla ska kunna delta måste de fundera på vad som kan göras för att öka tillgängligheten generellt. 

Men hur? 

Vi verkar ha valt en skola som gillar att slå på stort. Det är en 1-9 skola så det är rätt mycket barn. Om de gör något uppdelat är det F-6 och 7-9. Bara nu i december är det tre arrangemang - lucia, julkonsert och julavslutning. Allt i stor konstellation med stort pådrag i gympasalen där publiken sitter i ett brant läktarsystem på hårda bänkar utan ryggstöd. Skolavslutningar, konserter och även föräldramöten görs som stormöten. De senare splittras upp i mindre grupper efter ett tag. 

Allt görs stort - för många - alla samtidigt.

Jag förstår det roliga att göra saker många tillsammans, det maffiga med stora konserter men också det praktiska i att samla många och ge all information till alla samtidigt. Jag har alltid älskat detta! Men nu hindrar det mig att vara med, det är otillgängligt för mig. Jag ställs utanför och har att välja på att vara med och göra våld på mig själv och min kropp - eller stanna hemma, och ställas utanför. 

Och sonen blir den vars mamma aldrig är med på något. 

Rimligtvis borde jag inte vara ensam om att ha problem med tillgängligheten eftersom en av fem av Sveriges befolkning uppger att de har ett funktionshinder som påverkar vardagen

Jag tänker på barn och vuxna som av någon anledning har sensorisk överkänslighet på grund av tex NPF, utmattning eller hjärnskada. Människor med nedsatt immunförsvar. Personer med nedsatt syn eller hörsel. De som har problem med att sitta utan ryggstöd och de som har nedsatt balans. Och de som inte talar svenska.

Alla kan ha svårt att vistas i den miljö skolan erbjuder.   

Vad kan då skolan göra för att öka tillgängligheten i officiella arrangemang?

Välj att inte göra alla offentliga arrangemang i stor grupp, det kan vara mer än tillräckligt att vara klassvis.
- Se över miljön ni erbjuder. Finns möjlighet till alternativa sittplatser? Är det möjligt att komma fram med rullator/rullstol. Fungerar miljön för nedsatt syn/hörsel? Fungerar hörselslinga? Osv. 
Filma konserter och de stora arrangemangen så att de går att se för de som inte kan delta.
Se till att tolk finns tillgänglig för den som behöver.
Ge ut skriftligt material på allt som sägs tex på ett föräldramöte.
- Ge skriftlig information i god tid om alla arrangemang och berätta vad som kommer att hända.
- Öppna upp för samtal om tillgänglighet i den skriftliga informationen och berätta om vilka alternativ som finns, be om respons på om det saknas något. 
- Ta ALDRIG förgivet att alla vet vad som förväntas av den, även om det aktuella arrangemanget är återkommande, ge alltid ut information i tid.
- Lägg inte på barnen att vara muntliga budbärare, ge den skriftliga informationen direkt till vårdnadshavaren. 
- Har skolan en hemsida kan den med fördel uppdateras med aktuell information, men ta inte förgivet att alla föräldrar har tillgång till dator och internet. 
Se till att den skriftliga informationen är tydlig och finns tillgänglig på de språk som är aktuella.
- Se till att veta vilka allergier som finns innan ni bjuder på fika eller mat, så att ingen blir utan.

Vad tänker du? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Liten avslagsskola - del 1

I februari har det gått ett år sedan jag fick de första signalerna om att Försäkringskassan hade tankar på att inte godkänna min sjukskrivn...