lördag 12 december 2015

Det är inte stress, det är soppatorsk

Just nu har jag svårt med acceptansen.

Svårt att tolerera min kropp som värker och känns gammal, svårt att lyssna på hjärnan som slutar fungera av trötthet och svårt att låta bli att prestera på ren vilja och frustration. 

Är så less på detta maratonlopp i självbehärskning.

Det blir så här när miljön runt mig ständigt ömsom frestar ömsom pressar till en högre aktivitetsnivå än jag klarar av. Julen är en av de värsta perioderna, när alla människor rusar runt och gör hysteriskt mycket mer än de borde. Och förväntar sig att jag ska göra detsamma. Sommartiden när resten av världen har "paraplydrink under parasollet" som norm klarar jag mig bättre och kan ofta till och med höja min aktivitetsnivå successivt utan att må sämre. 

Det handlar om att anpassa sig efter förväntningar och krav. Eller inte anpassa sig. Jag behöver köra mitt race. Mitt maratonlopp i självbehärskning. När jag tillåts göra det mår jag bättre. Då kan jag hålla balansen. Men när alla förväntningar och krav drar i mig tappar jag balansen och faller pladask. 

Det handlar inte om att jag dras med i julstressen eller att jag har särskilt höga krav på mig själv. Nej, min låga energinivå är boven, den dåliga återhämtningen och känsligheten för belastning. Det ger mig ett väldigt begränsat handlingsutrymme. Saker får helt enkelt inte plats. Minimala krav puttar mig över kanten, inte för att jag är stressad utan för att jag helt enkelt inte har tillräckligt med bensin för att kunna köra så långt samhället förväntar sig. Det i sin tur kan förvisso göra mig stressad, att bli pressad över mina gränser. 

Och jag behöver anpassa mitt liv efter det. Efter mitt handlingsutrymme alltså. Inte efter hur jag eller någon annan önskar att det vore, utan efter just efter hur det är. 

Just nu. 

2 kommentarer:

  1. "Det i sin tur kan förvisso göra mig stressad, att bli pressad över mina gränser."

    Tack för den här texten! Jag känner verkligen igen mig i det här att folk inte fattar att jag är stressad för att man kräver mer än jag klarar av. En del tror att jag klarar mindre än deras förväntningar för att jag är 'för stressad'.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Ja det är en viktig skillnad - att bli pressad till stress eller vara stressad pga sitt förhållningssätt till stress.

      Tror just att du gav mej ett uppslag till ett nytt inlägg! :-) tack!

      Kram!

      Radera

Hopp eller bristande verklighetsförankring?

Har tänkt vidare på texten från igår. På hur det kanske framförallt handlar om erfarenheten av omgivningens brist på verklighetsförankring...