måndag 28 december 2015

Vem är normen för din verksamhet?

I mitt inlägg "Att anpassa är inte att skämma bort" tog jag upp att anpassning av aktivitet och miljö kan minska kraven på och behoven av individuell förändring. När vi väl har insett att begränsningar också kan uppstå eller förstärkas på grund av aktivitet och miljö - och att anpassningar kan göras på alla nivåer - måste vi även kunna se att det finns fler än ett sätt att arbeta personcentrerat.
Idag är de nya modeorden inom vården personcentrering, innovation och e-hälsa. Patienten ska göras mer delaktig och nya innovativa lösningar - gärna IT-baserade - ska göra vården mer effektiv.

Jag är rädd att vissa mycket basala saker missas trots det mycket viktiga fokuset på personmöten och tekniska lösningar. Risken är att "det nya" bara skapar ytterligare åtgärder kring det som ryms i cirkeln människa. En individuell anpassning av hela verksamheten från gång till gång är både omöjligt och osmart - någon form av grund måste finnas på grupp- och organisationsnivå. Anpassning på grupp- och organisationsnivå kan inte ersätta den individuellt anpassade personcentrerade vården - men komplettera den.

Ibland undrar jag dock om miljö och organisationen kring utredning och behandling ens finns med i arbetet med att öka personcentreringen i vården? Med vem i åtanke utformas exempelvis kallelser, väntrum, behandlingsrum och upplägg på utredningar och behandlingar? 

Min egen upplevelse är att ovanstående i stort sett genomgående är utformat efter en normfungerande människa och att ingen egentligen funderar över om det är tillgängligt för de personer som förväntas komma dit. Under de tjugo år jag varit yrkesverksam arbetsterapeut har detta inte getts något särskilt stort utrymme i de verksamheter jag arbetat i. Varken tankemässigt eller ekonomiskt. Detta trots att arbetsterapeuter generellt har stort fokus på det personcentrerade och arbetar efter modellen här ovan. Men de som arbetar med verksamheten har ofta inte ens särskilt stort inflytande över miljön de arbetar i, utan det sköts vanligtvis till största delen av en fastighetsavdelning.

När det gäller tillgänglighet i bemötande och upplägg av behandling anser jag att alla borde kunna vara med att påverka - om chefen är med på tåget - för att minska risken för diskriminering på grund av bristande tillgänglighet.

Ett bra exempel på anpassning av en mottagningsmiljö finns i Socialstyrelsens publikation "Till dig som möter personer med könsdysfori i ditt arbete"

En bild med texten: Mottagningsmiljön. Små förändringar i mottagningsmiljön kan hjälpa personer med könsdysfori att känna sig mer bekväma med att söka vård eller stöd. Några exempel på förbättringar i mottagningsmiljön är: Använd nummerlappssystem istället för att ropa upp namn. Avskärma för ostördhet vid mottagningsluckan. Tillhandahåll även könsneutrala toaletter. Erbjud även könsneutrala tider på exempelvis öppen ungdomsmottagning. Tillhandahåll vägledande informationsmaterial om könsdysfori till patienter i väntrummet.

För mig är detta inga svåra förändringar utan sådant som skulle kunna användas på alla vårdinrättningar för att öka tillgängligheten för personer med könsdysfori.

En verksamhet som är inriktad mot en särskild grupp människor behöver alltid utgå ifrån och anpassas efter gruppen den ska möta. Men samtidigt behöver den vara tillgänglig för alla. Eftersom vi alla är olika, med olika behov behöver vi tänka brett och stort när det gäller vad som är tillgänglighet för den målgrupp vi har i verksamheten. Många av oss lever med mer än en typ av besvär som gör olika saker otillgängligt. Därför är det viktigt att inte glömma att inkludera mottagarna - patienterna, eleverna, kunderna, klienterna, arbetstagarna - i ert tillgänglighetsarbete, de vet allra bäst vad som ökar tillgängligheten!

Jag önskar verkligen att normen vore att det skulle funka för alla - istället för att alla förväntas funka enligt normen!

------------------------------------------------------------------------------------------------
Fler inlägg på temat målgruppsanpassning:

http://livetsbilder.blogspot.se/2014/10/om-anpassning-av-behandlingsmiljo-och.html?m=1
http://livetsbilder.blogspot.se/2014/02/malgruppsanpassat.html?m=1
http://livetsbilder.blogspot.se/2014/03/vilka-cirklar-raknas.html?m=1
http://livetsbilder.blogspot.se/2015/09/vem-eller-vad-ager-problemet.html?m=1

------------------------------------------------------------------------------------------------

2 kommentarer:

  1. Intressant läsning! Har precis hittat hit och kommer komma tillbaka och läsa mera! Kika gärna in på min blogg om du vill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Och välkommen hit. Finns mycket bra info samlad i vänsterspalten och under flikarna. Jag har lagt din blogg till favoriter - så vi lär ses mer! :-)

      Radera

Om varför jag inte använder begreppet kroniskt trötthetssyndrom

Det var varit mycket i media om ME/CFS den senaste tiden, vilket är glädjande. För ju mer uppmärksamhet sjukdomen ges och ju mer relevant f...