onsdag 9 december 2015

Vem ger du skulden?

Jag vill inte höra hur mycket ni frångår rutinerna för att anpassa för mej. Vill inte veta hur duktiga ni tycker att ni är.

Inte när ni samtidigt gissar vilken anpassning som krävs för att det ska fungera, utan att fråga mig vad som verkligen behövs.

Jag vill inte höra hur krångligt det blir för er när vi inte passar in i mallen, hur er organisation inte fungerar för sådana som oss. För det är inte vårt problem att ta hand om, det kan inte vi göra något åt.

Eller menar ni att vi ska göra våld på oss själva? Svälja våra behov på grund av att er organisation inte klarar av att anpassa sig efter sin målgrupp? Borde inte vi istället kunna förvänta oss att ni tar er känsla av otillräcklighet vidare till rätt instans?

Att säga att ni förstår men i samma andetag antyda vi slösar med er tid biter inget vidare. Inte när det handlar om att det är ni som sjabblat bort er genom att gissa istället för att fråga och sedan tro att vi bara skulle acceptera trots att anpassningen inte var tillräcklig. 

Jag vägrar att ta emot det dåliga samvete du vill ge åt mig och jag hoppas att ni använder den stund ni nu fick över klokt. Att ni använder utrymmet vi skapade åt er, när vi bokade av vår tid, till att fundera över vad tillgänglighet och delaktighet betyder i praktiken för just er verksamhet. Jag hoppas ni väljer att inte prata om oss som krångliga och besvärliga - utan att ni istället funderar över var det gick snett och vilken del ni har i det hela!

Med den här texten vill jag uppmana dig som arbetar med människor i behov av ditt stöd, att verkligen fundera över vad du säger till dina klienter. Uttalat och outtalat. Vad använder du för att ursäkta dina val och dina prioriteringar? Hur ofta poängterar du saker som gör att din klient tvingas till tacksamhet över din godhet? Eller säger du saker på grund av din otillräcklighet som ger din klient samvetsskuld? Ursäktar du ditt beteende med en otillgänglig organisation? Sluta på en gång! Och vänd dig till rätt instans med din självgodhet eller din känsla av otillräcklighet! 

Din klient behöver känna att du finns där för hens skull! Att du är intresserad av att hjälpa på det sätt som blir en riktig hjälp för hen. Att det sätt hen behöver att saker görs på inte är krångligare än någon annans. 

Att hen är den viktiga - inte du! 

4 kommentarer:

  1. Så bra, Malin att du får ur dig alla känslor och tankar!! Oerhört viktigt att lyfta fram och tydliggöra signaler som skickas, uttalat och outtalat. Och i och med det, skicka tillbaka dem istället för att ta på sig dem. Det är otroligt hur många gånger en patient måste stånga huvudet i väggen bara för att få grundläggande hjälp och förståelse. Och inte ens då fullt ut nå fram...

    Jag läste i veckan två riktigt bra artiklar från Dagens Medicin som lyfter fram förhållandet mellan patient och vårdgivare. Det rör inte det organisatoriska som du nämner i det här inlägget men jag tror artiklarna kan intressera både dig och andra som läser din blogg. De lyfter vikten av att reflektera kring sina egna ordval och åsikter:

    http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2015/12/07/en-sjalvutlamnande-berattelse-i-kampen-mot-vardens-cynism/

    http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2015/12/07/domdsdomda-patienter-kraver-medmansklighet/

    Stor kram, vännen! Du är stark!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja jag måste bara få ut allt, och att skriva hjälper verkligen!

      Tack för artiklar! Ska defenitivt försöka få till att läsa dessa.

      kram!

      Radera

Om varför jag inte använder begreppet kroniskt trötthetssyndrom

Det var varit mycket i media om ME/CFS den senaste tiden, vilket är glädjande. För ju mer uppmärksamhet sjukdomen ges och ju mer relevant f...