tisdag 29 december 2015

Vem har tolkningsföreträde?

Det du ser på ytan speglar ibland, men långt ifrån alltid det som finns på djupet hos en människa. Därför är det väldigt vanskligt att bygga din uppfattning om en person enbart på det du ser. 

De flesta vet det, ändå händer det gång på gång: Läraren tolkar elevens beteende utan att fråga eleven hur det känns, läkaren tolkar patientens kroppsspråk och bedömer psykiskt status utan att samtala med patienten om hur den mår, vännerna tolkar din frånvaro som ovilja att umgås utan att fråga dig om det är så. 

Förälder, lärare, läkare, vårdpersonal, vän och chef - du har inte ensamt tolkningsföreträde för vad den du har framför dig upplever. Du har inte rätten att varken tolka, tro eller gissa vad personen tänker och känner. Du måste fråga, våga tro på och ta in det den andra säger. Oavsett ålder, sjukdom, kön, ursprung, relation eller ställning. Om du inte gör det, utan ger dig själv ensam rätt att tolka, kränker du den andra.

Men, säger du, jag har ju större kunskap, jag vet ju mer, kan mer, har längre erfarenhet och fungerar som normen.

Just därför behöver du lyssna på den andre. För att du tror att du är överlägsen och kan allt. Hur skulle du själv känna om någon annan trodde att den kunde läsa dina tankar genom att bara se till ditt beteende? Och hur många gånger har det du visat på utsidan och det du egentligen känt varit helt olika saker? Har du haft ont eller mått illa någonting? Har det synts på utsidan?

Jag tror att nyckeln till att skapa motivation är att någon känner sig sedd och trodd på. Att det jag tycker är viktigt värderas av någon annan och att min röst hörs och betyder något. Att i detta är vi jämlika. För att det ska hända behöver vi mötas och prata om det som finns där inuti, sedan kan vi tillsammans hitta en väg framåt. Min upplevelse av min situation tillsammans med din utbildning, erfarenhet eller kunskap.

Men du får inte tolka mig utan att fråga mig - då tar du ifrån mig rätten att leva mitt eget liv.

2 kommentarer:

  1. Du går djupare än mig :-) Så bra skrivet!! Tack!
    (jag e pippi)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jag insåg när jag läste din kommentar att ditt inlägg nog påverkade mig att skriva det här inlägget. Eller det kanske mer var när jag grunnade på svaret på din fråga. Men det är mycket som påverkar mina tankar kring just detta ämne - kul att du gillar det. Det är svårt det här att leva med något som inte syns, om man inte tittar noga, en daglig kamp. Jag har börjat säga högt det jag känner, inte lätt i alla sammanhang - men i många fler än förut. "Nej, nu måste jag lägga mig". Eller "nu checkar jag ut", eller "om jag får halvligga har jag tillgång till min hjärna längre". Kram!

      Radera

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...