torsdag 21 januari 2016

Be inte om ursäkt!

Om du hela tiden befinner dig i underläge och i en utsatt position är det lätt att du hamnar i att ursäkta din existens.

Och om du hela tiden känner dig icke önskvärd, hur ska du då våga ta plats?

Har det pågått tillräckligt länge märker du inte ens när det sker. Att du tar ett kliv tillbaka och lämnar platsen till någon annan. 

Det sker automatiskt och ingen annan reflekterar heller över det som händer. Det är naturligt och förväntat. Så som det ska vara. Eller?

Att de "starka" tar plats och de "svaga" får ta ett kliv tillbaka. Det "naturliga urvalet" blir normen och en mall för framgång? 

Vad är det som säger att det bästa sättet är normens sätt? Bara för att den stora massan gör på samma sätt behöver det inte vara rätt. Kanske är det bäst för dem, men inte för dig? 

Tänk om ditt sätt i själva verket är bäst också för dem, men att de aldrig förstått det? För att de är inte du.

De senaste månaderna har jag börjat se saker ur ett annat perspektiv. Saker jag själv upplevt och läst har gjort det väldigt tydligt att de (och det) som faller utanför ramarna ska bort, istället för att vi kan tänka oss att vidga eller till och med ta bort själva ramen. 

Jag vill inte leva mitt liv på undantag, utan på det bästa sätt jag kan - trots allt. Inte något andra klassens liv, i skymundan. Ett liv som jag skäms över och något normen ser ner på. 

Jag vill att mitt barn ska få de förutsättningar han behöver för att leva livet så bra han kan. Vilket inte nödvändigtvis behöver betyda så normlikt som möjligt. 

Jag vill att min man ska få jobbet han vill ha, trots att vår familjesituation inte är särskilt normativ. För jag vet vad han klarar av och är kapabel till trots det. Att det går att vara framgångsrik på olika sätt utan att det nödvändigtvis behöver ske på normens vis.

Jag önskar att varje människa fick vara sin egen norm, och fick utvecklas till att bli den bästa versionen av sig själv! 

2 kommentarer:

En ärlig ursäkt…

Alltså, det är dags nu. Jag måste krypa till korset och be er alla om ursäkt. Jag har varit till en sådan belastning på grund av min oerhör...