fredag 22 januari 2016

Mitt sparsamma liv

Det slår mig att en del av er som läser här - som inte delar min livssituation - kanske skulle beskriva mitt liv som långtråkigt. Fyllt av oändligt många, långa, tomma, ensamma, meningslösa timmar.

Jag skulle en gång för alla vilja dementera detta. Frustrerande måhända, men inte tomt, utan snarare för fullt. Mitt liv är inte långtråkigt, men det är mycket långsamt och det får inte plats så mycket i det.

Att vara arbetslös var mycket värre, ur långtråkighetssynpunkt, och likaså mitt långvariga sängläge under graviditeten - för vid båda tillfällena hade jag så mycket mer energi än jag kunde göra av med. Det var en helt annan typ av obalans än den jag nu upplever.

Skillnaden är att då hade jag energi men saknade aktivitet - nu saknar jag energi men varken tid eller aktivitet. 

Eftersom jag har mindre energi än tid att använda, är jag tvungen att leva långsamt och sparsamt. Något som jag tidigare snabbt stökade undan kan nu ta väldigt lång tid, eftersom jag behöver dela upp det i många små delar med pauser emellan varje del. Många saker (de flesta) kräver energi jag inte har. Då måste jag bedöma om jag kan omforma dem på ett sätt som passar in i mitt livstempo eller om jag måste avstå dem, helt eller delvis. Att behöva avstå saker är ledsamt, men går inte in under benämningen långtråkigt. 

Mitt liv är alltid fullt till max, jag får varken tid eller energi "över". Jag tror att det handlar om att jag aldrig får den återhämtning jag så väl skulle behöva. Även om jag vilar. Det ger en känsla av konstant aktivitet, även att det på ytan ser ut som jag vilar, eller har långtråkigt. Jag har tvingats till att gå över till att leva mitt liv i en snigels hastighet

Smärta, utmattning och PEM (Post Extertional Malaise = aktivitetsbaksmälla) tar sin beskärda del av min dagsenergi - och ibland tar de mer energi än jag har för hela dagen. Men som jag skrivit tidigare har mitt omformade liv också gett mig vinster i hur jag förhåller mig till livet. Det går faktiskt att åstadkomma saker - trots långdragen och konstant energibrist - genom att vara extremt målinriktad och anpassa aktiviteter efter mina behov. Det gör att jag är snabb på att ta tillvara de små guldkornen, att jag inte slösar med min tid och att jag vågar fånga stunden. Jag lever mitt liv i koncentration.

Mitt liv må vara långsamt, men jag har aldrig någonsin långtråkigt. Det finns det inte plats för. Sen är det inte alltid särskilt roligt, men det är faktiskt en helt annan sak. 

6 kommentarer:

  1. Så fullständigt på pricken lysande bra uttryckt, exakt så här är det i vår klubb!
    kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack min vän, glad att höra att du håller med mej! <3 Trevlig helg! Kram!

      Radera
  2. Håller helt med! Det är full aktivitet fast i vår takt, vilket inte är andras takt.Du skriver fantastiskt bra. du ringar precis in den problematik som är, att vi inte är normativa. Men även vi tar oss faktiskt framåt. :) (y)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Känns skönt att jag lyckades fånga något som inte bara jag upplever.

      Radera
  3. Tack igen, för en ytterligare bra formulering på hur tillvaron upplevs ur vårt perspektiv. Och jag fick ett nytt begrepp på mitt egna ord - Energibaksmällan. Det fanns en etablerad benämning för detta men med andra ord o benämningar. Tack och kramar till dig. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Antar att du tänker på PEM. Det är ett begrepp som används inom ME/CFS, finns mer beskrivet om det här: http://rme.nu/om-me-cfs/diagnoskriterier "Onormal fysisk och mental uttröttbarhet efter ansträngning. Snabb muskulär och kognitiv utmattning, ansträngningsutlöst sjukdomsmående och/eller extrem utmattning och/eller smärta samt en tendens att patientens tillhörande symtom förvärras. Onormalt lång återhämtningsperiod, oftast längre än 24 timmar." Kram!

      Radera

En ärlig ursäkt…

Alltså, det är dags nu. Jag måste krypa till korset och be er alla om ursäkt. Jag har varit till en sådan belastning på grund av min oerhör...