lördag 23 januari 2016

Varför är det farligt att vi fungerar olika?

Vem har rätten att bedöma vilket beteende som är önskvärt eller inte?

Är den stora massans beteende per automatik det rätta? Är allt annorlunda fel som måste rättas till? Måste vi alla vara lika och stöpta i samma form?

Hur kan någon förutom individen som äger beteendet avgöra om det är ändamålsenligt? Vad som är den inneboende meningen med det? Om det fyller något syfte? Och om det behöver förändras?

Vi föds med olika förutsättningar - biologiskt, socialt och ekonomiskt - i olika kulturer och miljöer. Är inte då det mest naturliga att vi har olika sätt att hantera det vi möter i livet? Varför är det så viktigt att alla hantera det på samma sätt, när vi faktiskt fungerar olika?

Behöver det verkligen vara på något annat sätt? Måste allt delas upp i rätt och fel?

Är det inte viktigare att vi fokuserar på att få livet att fungera, med de förutsättningar vi har? Att vi får leva på det sätt vi önskar? Och om vi vill och anser oss behöva - får den vi behöver för att kunna uppnå detta? På det sätt som passar den funktionsuppsättning vi är födda med eller har förvärvat? 

Så att vi kan leva vårt liv på det absolut bästa sättet vi kan? 

------------------------------------------------
Den här texten är min reflektion efter en diskussion på Twitter om en metod vissa Habiliteringar använder för att förändra beteendet hos autister. Läs gärna hela tråden här: https://twitter.com/jonna_a/status/690912884591874049

Här kan du läsa en autistisk persons reflektion över samma metod:

4 kommentarer:

  1. Vilket bra exempel. Jag har precis själv tänkt i banor om NPF. Tänk om hela samhället hade NPF, men inte en själv.. Då är ju inte jag norm längre eller hur? Utan då är de med NPF norm, men en eg normfungerande person skulle ju ha svårt i bland att sätta sig in i deras tankegångar då de kan vara rätt annorlunda än en själv ibland. Men som sagt om alla skulle vara så vad är normalt respektive onormalt då?

    Så du gör en väldigt bra reflektion. Ska det krävas av mig då att jag ska tänka som de med NPF även om det skulle vara rätt svårt då det existerar en del tankeskutt där ibland..? OM en då inte kan tänka som en med NPF, är jag då så onormal att jag med alla medel måste tryckas in i den mallen? Så i detta samhälle som råder nu har vi ju ramlat ur mallen, men någon annanstans kanske det skulle vara helt normalt med "snigelmänniskor"..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du tänker högt. Jag tror att vi på allvar måste tänka på hur vi använder vårt språk och hur vi reflekterar kring normer och normalitet.

      Radera
  2. Inte bara hade det varit svårt för den som idag är neurotyp att sätta sig in i hur majoriteten tänker. Om vi verkligen vänder på allting kommer "neurotyper" (vars neurologi inte längre vore typisk) att vara de som utsätts för brutala trängingsprogram för att tvingas till lydnad och lära sig att uppträda autistiskt (eller vad vi sätter som norm). Lära sig att deras sätt att fungera inte är något värt. Bli hatade av andra och lära sig hata sig själva. Utsättas för systematisk förnedring och misshandel. Om vi verkligen vänder på allt blir det resultatet. Och det är bara en del av det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så - och det är så smärtsamt att tänka på att det är så för er idag? Har vi inte kommit längre liksom? Jag kan ju känna av en del av detta samhälle som sjuk - men att som barn växa upp med att ingenting av mej själv duger - att bli hatad och omgjord. Jag mår illa!

      Radera