söndag 28 februari 2016

Aldrig tillräckligt

Jag bär en ständig längtan inom mig. En längtan efter mer.

Hela mitt inre törstar.

Det spelar ingen roll hur mycket jag får, det blir ändå aldrig tillräckligt. 

Det är något som fattas mig.

Stora tomma hål inom mig som bara väntar på att fyllas. 

Det känns som jag rör mig i sirap, och tankarna virrar runt i huvudet för att hitta rätt. Kroppen värker.

Jag behöver mera.

Vilan ger ingen vila och sömnen saknar återhämtning. Jag får ingen påfyllning hur jag än gör.

Saknaden är outhärdlig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om varför jag inte använder begreppet kroniskt trötthetssyndrom

Det var varit mycket i media om ME/CFS den senaste tiden, vilket är glädjande. För ju mer uppmärksamhet sjukdomen ges och ju mer relevant f...