fredag 12 februari 2016

Om att födas som snigel i ett myrsamhälle - eller hur det är att leva i otillgängligheten

Jag fick en så fin kommentar på mitt inlägg om Myran och Snigeln. En berättelse om hur livet kan vara för en person som är född som snigel. Vill dela kommentaren vidare här i ett eget inlägg:

"Så fint skrivet, om hur det känns att vara en snigel omgiven av myror och ha behov att krypa in i sitt skal för återhämtning.
 

Jag föddes som snigel (asperger syndrom) och blir snabbt trött av många intryck. Om jag gått på stan i två timmar, får jag lägga mej i sängen med mina hörselkåpor och ögonbindel minst en timma sedan för att ta igen mej. Om jag blir övertröttad får jag hjärndimma, jag blir okordinerad, tappar saker i golvet, snubblar, sluddrar och pratar osammanhängande. Jag kan inte hänga med i ett samtal och följa en röd tråd och förstå vad folk pratar om. Jag kan inte titta på film och förstå handlingen. Jag känner så igen mej i dina texter, även om vi hamnat i liknande tillstånd av helt olika orsaker. Jag har aldrig i mitt liv blivit uttråkad, jag har aldrig förstått varför. Men nu när jag läste en annan text här förstod jag. Man blir uttråkad för att man har en massa energi som man inte kan göra av med, men man skulle orka göra av med den. Den energin har jag nog aldrig haft. När man rör sig långsamt lägger man märke till saker som andra spurtar förbi under sina powerwalks, som hur ljuset faller mellan träden lr att det sitter en söt liten ekorre på en gren och betraktar en.
 

Jag vet inte hur det känns att ha varit en effektiv myra och kunnat dra sitt stå till stacken, då jag ramlade ur den många år innan studentens glada dagar. Men jag vet hur det känns när alla drar i en och vill att man ska bli en effektiv myra som marscherar i det förutbestämda tempot och hur man inte kan, hur man än försöker. Och hur alla säger "men det är bara" "och det är ju lätt" "det kan alla" men hela huvudet är fyllt av havregrynsgröt och hur man inte orkar ett enda intryck till. Och ingen förstår hur man kan bli trött av att "bara sitta stilla" omgiven av 29 högljudda högstadieorangutanger och det surrar i lysrören och den där klockan som tickar. Varje ljud skär i öronen som naglar över svarta tavlan. Det är tjock dimma i huvudet och jag får inte fatt i en enda tanke. Men de säger att de bara är att sitta stilla, det blir man väl inte trött av säger de. 

Till slut kröp jag in i skalet för gott, jag hade ingen energi kvar till att ens sticka ut min ena antenn. Jag blev apatisk och skickad till barnpsyk. Det tog många år innan jag orkade och vågade fälla upp mina känsliga antenner igen för att kunna ta in världen med öppna och känsliga sinnen. För det mesta är livet ganska bra, men när man är i kontakt med vårdcentralen nån gång för att man blivit fysiskt sjuk, då känner jag att sjukskrivna är en andra klassens medborgare. Läkare är nedlåtande och otrevliga. "Man ska vilja ha ett jobb" fick jag höra av läkaren när jag sökte hjälp för att jag hade ont i magen. De insinuerar oxå att jag skulle bli deprimerad av att gå hemma och jag får jämt frågan om jag inte blir uttråkad. 

Jag är inte deprimerad, men jag var deprimerad när jag tvingades vara myra. När jag varje dag i skolan fick känna mej misslyckad för att jag inte kunde hålla tempot varken socialt lr ämnesmässigt. En av myrornas första fråga är alltid "Och vad jobbar du med?" Det är jobbigt, som att arbetet definierar vem man är och utan det är man ingen. Konversationerna hos frissan blir alltid minst sagt stela, då jag inte har några normala samtalsämnen att relatera till lr levt ett normalt liv."

2 kommentarer:

  1. Så klockrent skrivet och uttryckt!! Önskar att 'myrorna' kunde ta till sig och försöka sätta sig in i hur det är att vara snigel istället för att tvinga sniglarna till att agera myror!! Har precis skrivit ett inlägg om att sjukvården är anpassad efter friska människor (efter att jag bl.a. Försökt ansöka om färdtjänst) så den här kommentaren hängde så väl ihop med mina egna tankar just idag! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar - hoppas att den som skrev till mej ser och tar åt sej!

      Kul att se att du börjat skriva igen - känner igen så mycket av din frustration!

      Kran! <3

      Radera

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...