tisdag 15 mars 2016

Att nå längre

Inom mig finns en stor frustration.

Den gnager.

Trots att jag oftast skriver för min egen skull så vill jag så gärna nå ut med det jag skriver. Inte för att visa vilken förträfflig person jag är eller för att få uppmärksamhet. Utan för att de besvär jag dras med behöver få uppmärksamhet. Vardagen jag lever med är värd att uppmärksammas.

Jag vill vara med att förändra villkoren för människor med begränsad energi och bristande återhämtning genom att dela min historia och mina tankar. Både ur ett patientperspektiv och ett yrkesperspektiv. Kunskapen om hur det är att leva med långvariga sjukdomar och funktionsnedsättningar behöver öka både i samhället i stort men framför allt hos de yrkeskategorier som vi möter under resans gång. 

Men det går så himla trögt. Och jag önskar att jag kunde göras så mycket mer. Att jag hade krafter att stå och skrika på barrikaderna. Att jag gjorde skillnad på riktigt.

Jag skriver och skriver, och mår bra av det. Men jag vill att det ska landa tungt - mycket tyngre än det gjort hittills - hos någon annan som tar mina texter och skriker från barrikaderna. Som orkar ta strid och fajtas för en förändring. Som inte bara sprider utan också ser till att det får fäste.

För ibland känns det som att mina ord är högkvalitativa fröer som bara sprids för vinden, som sällan kommer ner i jorden och växer till något som syns på ytan.

Jag tror att jag har någonting att säga, något att tillföra. Att mina tankar är något som skulle kunna bidra till en förbättring av vård och skola. Som skulle kunna minska klyftor i samhället och förändra synen på det icke normativa. Kanske som skulle kunna förändra själva normen.

Det är ju därför jag har valt att dela mina texter med er. För att jag tror att ord kan förändra. Att ord är makt. 


Har du några idéer på hur vi kan nå ut längre med våra ord? Kommentera gärna inlägget eller hör av dig via mail: livetsbilder(snabela)gmail.com

___________________________________________________________________________

Följ mig gärna på Twitter @livetsbilder eller på Facebook https://www.facebook.com/livetsbilder/

5 kommentarer:

  1. Hej, jag "heter" Gröngöling2 och läser ofta hos dig med stor behållning! Tycker också att det du skriver om är så viktigt och att du borde nå ut mer.
    Har du tänkt på att kontakta, mejla, universiteten, till exempel läkarutbildningen? Tidningar för viktiga yrkesgrupper, kanske Läkartidningen, möjligen Skolvärlden som jag får, de stora drakarna DN med flera?
    Det finns ju möjlighet att ge sin åsikt i en artikel i flera tidningar.
    Kanske skulle du därmed kunna nå dem som kunde föra facklan vidare, komma på konkreta åtgärder för att upplysa och förändra ...
    Bara några tips. Önskar dig hälsa och harmoni <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack för fin feedback!
      Det är ju just detta som är mitt problem - att ligga på och "sälja" mitt budskap kräver helt enkelt för mycket energi och får inte plats i mitt aktivitetsomfång. Hade jag haft tillräcklig ork för det hade jag inte varit hälften så frustrerad tror jag. Jag är helt enkelt beroende av att någon hittar mina texter självmant. Tyvärr.
      <3

      Radera
    2. Jag förstår! Om, och i så fall när, du orkar fundera över det, så kanske någon av oss som läser här kan hjälpa till att få ut budskapet i av dig godkända kanaler. Du har ju så mycket fin och bra text här som räcker långt.
      Jag är en som skulle kunna göra något om du vill det. Fundera på det i alla fall. <3

      Radera
    3. Tack! Jag tänker att om någon av er - du - har kontakt tex med någon journalist som kanske vore intresserad, så berätta gärna om min blogg! Eller kontakt med någon politiker eller någon med "makt" i vården. Det vore lättare med ett ev samarbete med någon som läst innan. Typ så?

      Radera
  2. Ok, låter förnuftigt!! Jag ska fundera på möjliga vägar/personer som jag känner till!
    Kram, önskar dig en fin dag

    SvaraRadera