måndag 21 mars 2016

En exkluderande rangordning

Efter jag skrev mitt inlägg om att försvinna in i osynligheten och inlägget om att förändra världen har jag funderat vidare över det här med att vi människor har ett benägenhet att alltid kategorisera saker i bättre och sämre. Vi värderar människor utifrån deras status, val och beteenden och sorterar in dem i fack. 

Nej, säger du. Det gör inte jag. Jag tycker att alla människor är lika mycket värda. Jag rangordnar inte! Jag gillar olika!

Men snälla, fortsätt läs och fundera på om det finns saker som du ändå faktiskt värderar som bättre eller sämre. Saker som du tänker gäller fler än dig själv. Kanske till och med saker som gäller dig själv. Jämför du dig med andra? Ser upp till något som du anser vara ett bättre sätt att leva? Du kanske till och med nedvärderar dig själv?

Är det alltid bättre att vara rik än att vara fattig? 
Är det alltid bättre att vara ljus än att vara mörk? 
Är det alltid bättre att vara frisk än att vara sjuk? 
Är det alltid bättre att vara smal än att vara tjock?   
Är det alltid bättre att gå än det är att använda rullstol?  
Är det alltid bättre att vara hörande än döv?  
Är det alltid bättre att ta trappan än ta hissen?  
Är fysisk aktivitet alltid bättre än stillasittande?  
Är aktivitet alltid bättre än vila? 
Är det alltid bättre med hemlagat än färdiglagat? 
Är det alltid bättre att vara självständig än att be om hjälp? 
Är det alltid bättre att jobba heltid än deltid? 
Är det alltid bättre att vara arbetsför än att vara sjukskriven?   
Är det alltid bättre att vara normfungerande än att vara funktionsnedsatt? 
Lider en person med funktionsnedsättning alltid mer än någon utan? 
Är det alltid bättre att göra en uppgift skriftligt än muntligt? 
Är det alltid bättre att få många uppgifter på en gång, än några i taget? 
Är det alltid bättre att skriva för hand än på dator?
Är anpassning verkligen alltid det näst bästa?  
Är det alltid bättre att göra som alla andra än att göra på sitt eget sätt?   
Är kvaliteten på en vänskap per automatik bättre om vi träffas fysiskt?
Är nytt och annorlunda alltid sämre? 
Är ett möte alltid bättre "i verkliga livet" än på nätet eller i telefon? 
Är det alltid bättre att träffas en lång stund än att träffas en kort stund?  
Är det alltid bättre att åka långt bort än att stanna hemma? 

I min värld finns det inte något enkelt svar på de här frågorna. Det finns inga generella lösningar. Inget simpelt ja eller nej. Svaret beror helt på omständigheterna och situationen. 

Men det som händer när vi delar in saker i _bättre och sämre_ är att vi per automatik ställer människor utanför. Helt i onödan. Genom att anse att något är bättre, kategoriserar vi automatiskt människor som gör, eller är på något annat sätt, som sämre. 

Det blir då fult och dåligt att göra eller vara på det "sämre" sättet. Mindre värt. Skamfyllt. Trots att det kanske inte alls i praktiken är sämre för personen som väljer att göra så. Det kan ju till och med vara bättre. 

Har du tänkt på det?

Jag tycker det är viktigt att tänka på att en sak som är bättre för mig inte automatiskt är bra för alla och att ett sätt som är sämre för mig inte automatiskt är dåligt för alla.

Jag skulle vilja uppmana dig att öppna upp och vidga dina perspektiv. Att våga ifrågasätta dina egna värderingar. Att fundera över om du omedvetet eller medvetet, genom ditt sätt att rangordna stänger ute eller nedvärderar någon annan. Eller dig själv!? Att du på riktigt funderar över vilka konsekvenser ditt sätt att tänka - eller inte tänka - får. I mötet med dina elever, patienter eller klienter, dina vänner och din familj. 

Att du låter bli att döma andras sätt att göra, och inser att det faktiskt kan finnas olika sätt som är lika bra! 

2 kommentarer:

  1. Ursäkta kommentarsfloden, men de där frågorna var så bra att jag satte upp dem på kylen...
    Sofia

    SvaraRadera