torsdag 3 mars 2016

Vad betyder egentligen bristande tillgänglighet? Del 1

Vikten av att se den stora bilden

Detta är första delen i en serie om tillgänglighet. Detta ämne berör mig mycket, både utifrån mitt yrke som legitimerad arbetsterapeut och mina egna erfarenheter av bristande tillgänglighet. 

En del talar om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar, andra tycker att vi ska sluta göra tillgängligt och istället fokusera på en Universell Design som fungerar för alla människor oavsett funktionsnedsättning redan från början. Oavsett vilket begrepp eller synsätt som används behöver vi förstå vad i vår samhällsmiljö som är otillgängligt här och nu. Vilka faktorer som minskar eller hotar att minska delaktigheten. Det är enda sättet kunna veta vad som krävs av ett arbete med ökad tillgänglighet eller en design som kallas universell. 

Det är viktigt att förstå att arbetet med att minska hinder för tillgänglighet eller att designa för en universell användning inte tar bort olikheter eller funktionsnedsättningar hos människor. En funktionsnedsättning eller sjukdom finns kvar trots att miljön är tillgänglig, målet är inte att ta bort dem utan ta bort konsekvenserna - hindren - som den otillgängliga miljön skapar. Det handlar helt enkelt om att jämna ut de ojämlika förutsättningarna som vårt samhälle erbjuder för att öka möjligheterna till en jämlik delaktighet. 

För egen del är tillgänglighet så mycket mer än att en miljö är fri från fysiska hinder. I min vardag blir jag bland annat hindrad av stark belysning, en rörig ljudmiljö och brist på sitt eller liggplatser där jag kan vila. Jag är även allergisk mot mjölk vilket gör mig begränsad av utbudet på kaféer och restauranger. Det låter inte så farligt när jag listar det så här men att exempelvis inte kunna sitta ”som normen” gör vardagen väldigt komplicerad. Social samvaro, läkarbesök, utvecklingssamtal, psykologbehandling och många andra situationer blir svåra att vara delaktig i när miljön inte är tillrättalagd för mig. Många gånger kan jag inte delta överhuvudtaget - eller så deltar jag på bekostnad av en försämring av min sjukdom som ytterligare begränsar mina möjligheter att vara delaktig.

Otillgängligheten skapar dessutom en skam - över att inte fungera som normen, över att vara besvärlig och krånglig som behöver anpassning - en skam som ibland känns värre att leva med än själva hindren som skapar otillgängligheten. 

Den generella kunskapen om tillgänglighet i samhället verkar vara låg, även om det finns en viss medvetenhet när det gäller fysiska hinder. Den brister inte bara hos gemene man utan även inom vården som ständigt möter människor med olika funktionsnedsättningar. När det väl talas om tillgänglighet i samhället är det dock på ett väldigt ytligt plan och det specificeras sällan närmare vad som egentligen avses med bristande tillgänglighet, och vilka praktiska konsekvenser detta får i människors vardag. Få vet också att bristande tillgänglighet sedan över ett år tillbaka räknas som en grund för diskriminering i Diskrimineringslagen. Ibland används termen tillgänglighet för att beskriva hur stor tillgången eller valfriheten är ex när det gäller vård, och detta bidrar till förvirringen. 

När vi aldrig går på djupet och analyserar och talar om vad i _hela_ vårt samhälle som skapar otillgänglighet kan vi inte heller få en klar bild av vad som behövs för att det ska bli mer tillgängligt. Det går inte heller hitta en gemensam definition av vad tillgänglighet betyder. I detta ligger en stor fara. Om vi tror att tillgänglighet ”bara” handlar om frånvaron av fysiska hinder gör det att vi känner oss ”färdiga” när vi överbryggat dessa hinder. Våra otillräckliga kunskaper om otillgänglighet vaggar alltså in oss i en falsk trygghet av att vi redan gjort tillgängligt. En sådan brist på kunskap om om vad tillgänglighetsbegreppet borde innefatta kan få som konsekvens att människor med vissa typer av funktionsnedsättningar fortsätter att exkluderas i vårt samhälle - trots att vi på papperet kallar det tillgängligt. 

Ett tydligt exempel på en farlig väg att gå är assistansbolaget Humiras årliga Tillgänglighetsbarometer. Via enkäter till ”ansvariga för tillgänglighetsfrågor” i Sveriges olika kommuner, utvärderar och betygsätter Humira kommunernas arbete med tillgänglighet. De ställer frågor om kommunen har mål för arbetet med tillgänglighet för funktionsnedsatta och om de utvärderas, men inte vilka mål de har. Det finns frågor om kommunen gjort viss kartläggning gällande tillgänglighet, men inga frågor om hur kartläggningen gjorts och vilka eventuella åtgärder som vidtagits. Ingenstans definierar Humira vad de menar när de talar om tillgänglighet och de specificerar inte heller vad det är kommunerna förväntas uppnå. I de få frågor som har en tydligare praktiskt inriktning är det enbart hinder för personer som använder rullstol som tas upp. Detta tyder på att en väldigt snäv definition av tillgänglighet ligger till grund för utvärderingen. 

När en undersökning om tillgänglighet är begränsad på det här sättet, blir den i sig själv diskriminerande. Ett gott betyg utifrån Tillgänglighetsbarometern säger ingenting om den faktiska tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar. Den ger inte hela bilden men kommunerna invaggas i en falsk tro att de har en bättre tillgänglighet än de i själva verket har. 

För att verkligen kunna veta hur kommunerna arbetar med tillgänglighet behövs en klar definition av vad tillgänglighet är på djupet och en vetskap om hur kommunerna bedriver sitt arbete för att nå upp till den definitionen. Om kommunerna i själva verket uppnått målet för tillgänglighet kan vi inte veta förrän vi frågar innevånarna i den berörda kommunen. 

Eftersom jag tycker att det saknas en tydlig definition på vad tillgänglighet innefattar och djupare beskrivningar av vad av bristande tillgänglighet kan innebära på ett personligt plan, bestämde jag mig för att genomföra en undersökning bland mina följare på Twitter. Engagemanget blev stort och jag fick väldigt många bra svar och beskrivningar av egna erfarenheter av bristande tillgänglighet. Dessa svar ligger till grund för en kommande del i min serie om tillgänglighet. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hopp eller bristande verklighetsförankring?

Har tänkt vidare på texten från igår. På hur det kanske framförallt handlar om erfarenheten av omgivningens brist på verklighetsförankring...