fredag 18 mars 2016

Vad får plats och i vilken takt - ett tankeexperiment

Jag skulle vilja dela med mig av ett konkret exempel på hur aktivitetsomfånget även påverkar aktivitetstakten. Om den verkliga skillnaden mellan att vara myra och snigel. Och om anledningen till att jag prioriterar min tid och energi på saker som verkligen betyder något för mig.
I min stad öppnade nyligen ett afförskomplex med en mängd affärer. En vän berättade att hen kollat runt i alla affärer under en eftermiddag.  
Jag började fundera på hur lång tid det skulle ta om jag skulle göra det - i min takt och efter mina behov. I ett långsiktigt hållbart tempo som gjorde att jag inte skulle överbelasta mig totalt.   
Att räkna med att jag spanar in en affär i veckan må låta som en lagom takt - men det är definitivt att ta i i överkant. Det förutsätter nämligen att inget annat händer utanför hemmet den veckan, eller veckorna innan. Att det inte varit vårdbesök eller möten som tar flera veckor att återhämta mig i från.  
Varannan vecka kanske vore rimligare att tänka. Men då krävs att jag får skjuts dit och hem samt att besöket inte sker under rusningstid.  
Om jag skulle besöka en affär varannan vecka - och totalt antal affärer ligger runt hundra - innebär det att jag kommer besöka runt 26 affärer på ett år. Det kommer alltså ta ungefär fyra (!) år för mig att besöka alla affärer i en takt som inte är skadlig på lång sikt. 

Tanken svindlar! Eller hur?

.........................................................................................................................................................
Här kan du läsa fler inlägg jag skrivit om aktivitetsomfång och aktivitetstakt: 
Vilken aktivitetstakt är normen?
.........................................................................................................................................................

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...