lördag 30 april 2016

Ta aldrig för givet!

Du glömde att fråga om min vilja och lust innan du sa att jag måste utmana mina gränser. 

Dessutom glömde du fråga om var mina gränser går och hur jag förhåller mig till dom.

Istället tog du för givet att min låga aktivitetsnivå beror på att jag inte utmanar tillräckligt. Att jag är så rädd för konsekvenserna att jag aldrig ens snuddar vid gränsen. 

Men jag undrar vad som är vettigast? Att försöka hitta någon form av kontinuitet på vardagen - en regelbundenhet - eller att jag ständigt lever med höga toppar och djupa dalar? 

Är det bättre att jag lever för korta intensiva stunder med hög belastning och är helt frånvarande däremellan - än att jag får känna att jag gör saker på en nivå jag klarar av att hålla under en längre tid? 

Skulle du ställt dina frågor annorlunda hade du förstått att min lust och längtan inte alls står i proportion till den energi jag har. Att det är bränslet som saknas inte visioner och mål! Du frågade aldrig hur nära gränsen jag håller mig, om jag pushar någon gång.

Att din uppmaning om att aldrig sluta utmana blir kränkande just på grund av det.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Synen på välinformerade patienter

Hej! Undersökningsdags igen!  Jag undrar över era erfarenheter av mötet med olika yrkeskategorier och deras syn på välinformerade p...