fredag 15 april 2016

Vi lever inte i ett funktionsnedsättningsbefriat samhälle - face it!!

En femtedel av Sveriges befolkning beräknas ha funktionsnedsättningar som påverkar vardagen*. Det är ungefär två miljoner människor. 

Två miljoner!!! 

Det är ett så pass stort antal att det inte borde gå spårlöst förbi? 

Men ändå upplever jag att det faktiskt är det det gör. Som att flesta av de 4/5 normfungerande lever som att funktionsnedsättningar inte ens existerar. Att det är något som ingen behöver bry sig om. 

Och pratas det om det så är det med ett väldigt tydligt vi och dom perspektiv. Som att de 4/5 "normala" är satta till jorden för att _ta hand om_ den resterande delen "onormala". Som att vi lever separata liv och aldrig möts, om inte någon behöver tas om hand. 


Vem förväntar du dej ha funktionsnedsättningar egentligen? 

Är det möjligt att vara en kompetent och självständig människa trots en funktionsnedsättning? Eller tänker du att det är en komplett omöjlighet? Varför gör du det? 

Tänker du på att det finns personer med funktionsnedsättningar överallt, i alla yrken och i alla positioner? Eller är det helt uteslutet? 

Tänker du att en funktionsnedsättning per automatik utesluter ett liv med arbete, fritid och familjeliv? 


Finns det funktionsnedsättningsbefriade roller? 

Ibland verkar det som att världen tänker så. Som att exempelvis ett föräldraskap per automatik innebär avsaknad av funktionsnedsättning. Som att personer med funktionsnedsättningar inte får barn. Eller att föräldrar är immuna mot att bli funktionsnedsatta. 

Nu skruvar du på dig...för riktigt så fungerar det väl ändå inte? 

Men om det nu är så att du säger att föräldrar faktist kan ha funktionsnedsättningar varför är då rätten att vara delaktig i sitt barns liv inte lika självklar som för en förälder som fungerar som normen? 


Men visst är väl ändå vissa yrken per automatik funktionsnedsättningabefriade? 

För personer med funktionsnedsättningar kan väl inte ta hand om någon annan och väljer därför inte att bli lärare, arbetsterapeut, sjuksköterska, läkare eller...?

Inte kan väl en arbetsterapeut som ska arbeta med personer med funktionsnedsättningar själv vara funktionsnedsatt?

Kan någon arbeta som lärare trots funktionsnedsättningar? Med samma trovärdighet? Och hur bemöts en lärare med behov av anpassningar av kollegor som anser att anpassa för barn med funktionsnedsättningar är att curla?

Kan en bagare baka goda bakverk trots glutenintolerans eller en mjölkallergisk kock laga en fantastisk gräddsås?

Kan konstnär vara färgblind eller synskadad?

En dyslektiker författare? 

Kan en döv vara musiker? 

Kan en person som varken kan prata eller röra sig ändå vara en framgångsrik forskare? 

Kan en person utan ben och armar bli lastbilschaufför? 

Kan en person med koncentrationssvårigheter arbeta med något som kräver stort fokus? 

Ja! Självklart kan de det! 


För att välja ett yrke handlar mer om vem du är än vad du inte är. Mer om det du är bra på än om vilka kvaliteter du saknar.

Det handlar om lust, längtan och ett mål med livet - för såväl personer med som utan funktionsnedsättningar.  

Men tillåter vi personer med funktionsnedsättningar att tänka så? Att världen ligger framför deras fötter? Att ingenting är omöjligt? Frågar vi: "Vad vill du bli när du blir stor?" Eller ger vi per automatik en begränsning redan från början och säger: "Vad kan du bli?"


Tyvärr begränsas många av oss med funktionsnedsättningar av bristande tillgänglighet, avsaknad av anpassningar och ett förtryckande, förminskande och diskriminerande bemötande. 

Det otillgängliga samhället möjliggör helt enkelt inte en delaktighet på lika villkor! Det gäller såväl föräldraskap, utbildning, arbete som möjlighet till rekreation och fritidsintressen. 

Om en femtedel av Sveriges befolkning har funktionsnedsättningar innebär det att de - vi - borde finnas överallt. I alla miljöer - alla roller - alla yrken. 

Med samma rättigheter som alla andra! 

…………………………………………………………………………….............................
*I min värld innebär en funktionsnedsättning någon form av begränsning i aktivitetsutförandet - medfött eller på grund av olycka eller sjukdom. 

4 kommentarer:

  1. Jag har jobbat med en kvinna utan armar och döv personal på en förskola. På mina barns skola fanns en lärare med cerebral pares och de gjorde ett minst lika bra jobb som de så kallat normala. När min dotter skulle välja gymnasielinje och ville bli kock sade sjön att det kan du glömma med dina matallergier istället för att faktiskt kolla upp om det var möjligt. Det finns tyvärr väldigt många försommar kring funktions nedsatta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har samma erfarenhet som du. Att funktionsnedsättningen inte gör någon till något sämre. Tyvärr är det tufft när samhället vägrar se att saker kan göras på fler än ett sätt och därför kräver att vi med funktionsnedsättningar måste anpassa oss. Jag tror att allergiska kockar skulle kunna revoltera och utveckla restaurangbranchen som ofta är väldigt anti-allergiker (egen erfarenhet). <3

      Radera
  2. Heja dig Malin! Du är som en bulldozer i dina resonemang. Gillar vreden och den bestämda attityden; nu är det slutjamsat.
    kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Tack! Jo, jag var väldigt arg när jag skrev den här texten och väldigt väldigt less på att jag ska behöva anpassa mig i alla sammanhang till en norm som gör mig onödigt beroende och dålig. <3

      Radera