tisdag 24 maj 2016

Det behövs en annan grund!

På en gata i en stad bor Olle. Han bor högt upp i ett hus med många våningar. Han har bott där hela sitt liv. Han älskar utsikten och läget mitt i stan. Här känner han sig hemma. Och trivs.

Men en dag blir Olle sjuk.

Varje gång han ska ta sig upp och ner i trappan får han kämpa sig blå. Doktorn säger att han behöver ta det lugnare. Men han har inget val, det finns ju ingen hiss i huset. Snart orkar hans ben inte bära honom upp och ner för alla trapporna längre. Då behöver han hjälp att bli buren. Det är tungt och krångligt, och människor tvekar mer och mer inför att hjälpa honom. Tillslut blir han helt isolerad i sitt hem. Ensam.

Redan tidigt in i sjukdomen påbörjade han kampen om att förmå sin fastighetsägare att installera en hiss. Men mötte på starkt motstånd. Det spelade ingen roll hur många intyg sjukvården skrev. Fastighetsägaren sa att det krävs mycket mer resurser för att bygga in en hiss i efterhand, än om hissen är med i planeringen från början. Det här blir både för krångligt och för dyrt. Det kommer ta lång tid och kräver en väldigt speciell kompetens hos byggarna.

Kan du inte bara flytta?

Men det vill inte Olle, och han undrar varför han ska straffas bara för att han är sjuk. Han behöver ju mer än någonsin sitt trygga hem. Det är ju här han hör hemma!

Grannarna tittar snett på honom och tycker att han är besvärlig. Och bortskämd. Lite vardagsmotion kan väl inte skada? Om han pressar sig lite hårdare blir han nog starkare. Och om det nu är så jobbigt med alla trappor kan han väl skaffa sig någon annan stans att bo?! En lägenhet på bottenplan eller en lägenhet i ett hus som redan har hiss? De tycker att han är onödigt envis och krävande. Dessutom är de rädda att avgiften kommer gå upp om de får hiss i huset. Och att fler sådana där krävande människor - som kräver curling - skulle flytta dit.

I en annan del av staden finns ett hus där hissen funnits sedan huset byggdes. Visst har de något dyrare avgift, men det tycker alla att det är värt. Hissen används dagligen av de boende, oavsett om de faktiskt kan gå i trappan eller inte. Tunga tvättkorgar, barnvagnar, cyklar och trötta ben - allt behov får plats. Om hissen någon gång är upptagen suckas och stönas det, och om de är trasig får hyresvärden enorma mängder klagomål. För i det här huset har hyresgästerna förstått att en hiss kan täcka många olika slags behov och det har blivit en självklarhet att den är tillgänglig.

Jag har lika stor rätt som du att vara delaktig i mitt liv. Men eftersom samhället inte är uppbyggt efter sådana som jag, krävs det anpassning för att det ska bli lika tillgängligt för mig, som det är redan från början för dig. Ändå tycker du att jag är för krävande när jag hävdar min rätt, och säger att jag blir bortskämd och curlad om jag får anpassning. Men det är ju det som krävs om vi båda ska kunna vara lika delaktiga!?

Så länge samhället i grunden är utformat efter "normen" så kommer alla så kallade "anpassningar" som behövs för de som inte kan leva upp till normen innebära extra arbete. Det är en konsekvens av en dåligt konstruerad grund - inte av krävande samhällsmedborgare.

För att få en lösning behöver vi se till att förbättra grunden i stället för att hela tiden i efterhand försöka laga hålen. Det är nämligen inte en särskilt framgångsrik lösning för någon.

Alla människor är olika och har olika behov. Det är detta som måste ligga till grund för hur vi lägger planerar och organiserar vårt samhälle. Först när det är gjort kommer anpassning vara en så naturlig del att det inte upplevs som ett extra arbete som är svårt och betungande.

Vi behöver helt enkelt tänka lite mer golf! Lika väl som handicap-systemet jämnar olika förutsättningarna för att vi ska kunna spela tillsammans - behöver samhället byggas så att vi får likvärdiga förutsättningar att leva där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar