söndag 22 maj 2016

Fy Fabian!

Skitkropp!

Ja, så känner jag just idag. Blev så grymt avundsjuk nyss, på barnet som tog en lååååång dusch och bara njöt. Jag vill också kunna njuta av att duscha. Känna värmen i varje fiber av min dusch, länge. Och få må bra efteråt. Så lagom roligt att veta att mitt nuvarande status nog till största delen utlöstes av förra veckans dusch. Liksom: "Tack kroppen - jag älskar dej med!" (*ironi)

Ibland blir jag så himla less på att vara mogen och klok.

Vill lägga mej på golvet och sparka med benen sådär som bara ett tokrasande barn kan göra. Vill skrika och kasta saker i väggen. För jag är så galet trött på att ha det så här. Så less på att ha en kropp som inte samarbetar med min lust och längtan.

Jag vill räcka ut tungan till folk som inte förstår. Vända ryggen till och stoppa fingrarna i öronen när jag får välmenande "goda råd". Strunta i möten och plikter och ta med mej familjen på semester på en tropisk ö!

Och jag är så hjärtinnerligt trött på att "pejsa" och energikalkylera varenda minut. Att fylla mobilen full med påminnelser så den ringer i tid och otid. Det är så störande - men högst nödvändigt. Jag avskyr min hjärna när den strejkar. När orden försvinner och minnena leker kurra gömma.

Är trött på att bli lämnad utanför. Att folk tar för givet att jag inte orkar. Att de inte ger mig något val, för att de väljer att göra på ett sätt som är helt otillgängligt för mig. Jag vill ringa upp och skrika i luren: HALLÅ - har ni glömt att jag fortfarande existerar!!? JAG VILL OXÅ VARA MED!

Mest av allt blir jag arg på alla som tar sina liv och sin hälsa för givet. Som klagar över allt de _måste_ göra hela tiden och gnäller över saker som är tråkigt. Som har alla möjligheter i världen att välja som de vill. Som _kan_ duscha tjugo gånger om dagen, handla, tvätta, städa, laga mat, skjutsa barn till träningar, gå på utvecklingssamtal, konserter och skolavslutningar.

Men som verkar avsky det.

Ibland vill jag bara säga: "Skärp dig och gör något åt din situation om den nu är så förfärlig". Sök nytt jobb, sälj huset, res jorden runt eller flytta. Du kan, du är frisk och kan faktiskt välja!

Ditt liv är ingen slump. Du kan påverka det. Dina val är dina även om vissa är väldigt svåra. Alla måste välja! Det liv du lever nu är konsekvensen av val du gjort tidigare. Tiden finns - men du måste göra prioriteringar. Och du blir faktiskt inte lyckligare bara för att du försöker göra alla saker samtidigt.

Gör något helhjärtat i stället! Umgås med dom du älskar. Gör det du vill och vet att du inte kommer att ångra!

Men jag blir faktiskt allra argast på samhällets normer! Som säger att det finns människor som är mindre värda på grund av saker de själva inte kan styra över. Och att det är okej att behandla dom annorlunda - "bara för att". Som är så stark att vård och skola blir otillgänglig och diskriminerande. Att attityder och fördomar tillåts styra viktiga samhällsfunktioner. 

Och som gör att de som följer normen tycker att vi som inte gör det, är för krävande när vi hävdar vår rätt. Som tycker att vi blir bortskämda och curlade om samhället anpassas så att vi kan vara delaktiga på lika villkor.

Fy Fabian vad arg jag blir! Min ilska över min ofungerande kropp bleknar i jämförelse...

4 kommentarer:

  1. Oj oj, vad jag känner igen mig. Kram

    SvaraRadera
  2. Klart man har all rätt o bli förbannad på den" förbannade kroppen" när den är så omöjlig och ingenting vill trots att man själv vill allt som det bara går.
    " Dumma dumma skitkropp" håller helt med ibland!

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Ja! Den får höra ett och annat när den inte samarbetar. Samtidigt ger den ju mej varningssignaler också som jag måste lyssna på innan det blir värre.

      Radera

Om varför jag inte använder begreppet kroniskt trötthetssyndrom

Det var varit mycket i media om ME/CFS den senaste tiden, vilket är glädjande. För ju mer uppmärksamhet sjukdomen ges och ju mer relevant f...