måndag 9 maj 2016

Tvivel - inunder mitt skinn

Idag har varit en dag av tvivel. På mej själv. På min sjukdom. Är det ens en sjukdom? Det kanske bara är jag som inbillar mig alltihop. 

Jag har tvivlat på min intellektuella förmåga. Min förmåga att föra resonemang. Och mina tankar om att jag tycker att jag har viktiga saker att komma med. 

Jag har tänkt att attityden jag möts av kanske är rimlig och sann. Jag kanske inte kan lita på mitt eget omdöme. Kanske är jag otillräknelig ändå? Kanske att det är så att jag bara behöver försöka lite till. 

Jag har känt mej överkörd, skamsen och bortgjord. Under isen. Önskat att jag inte fanns. Eller önskat att jag fick en omstart någon annanstans. Men det är ju inte möjligt eftersom min kropp skulle följa med mej och antagligen bete sej likadant.

Jag önskar mig verkligen inte döden. Utan livet. Jag vill ju leva! Fullt ut. Men det jag klarar sådana här dagar är bara att existera. 

Hur går det ens ihop att jag tvivlar så trots att min kropp protesterar så vilt?  Trots att jag ser och vet sambanden mellan för mycket aktivitet och sämre mående. Trots att jag vid det här laget känner min kropp utan och innan? Trots att symtomen är gamla och välbekanta.

Jag borde ju vara trygg med det? 

Det är andras tvivel som får mig att tvivla på mig själv. Andras attityder som får mej att se ner på mig själv och min kapacitet. Jag vet att jag inte borde lyssna på det örat. Men vissa dagar är det omöjligt att stå emot. Då kan jag inte filtrera bort det dåliga. 

Inte vara nog hårdhudad och stå emot. 

Då kryper det under mitt skinn.

6 kommentarer:

  1. Det är svårt att stå emot allt man får höra och uppleva och vissa dagar är det såklart svårare men du är allt annat än inbillningssjuk. Kram

    SvaraRadera
  2. Hemskt att du ska behöva tvivla. Jag tror dig för vad det är värt. <3 Jag har nyss läst in mig på ME, för att jag börjar misstänka det för egen del.
    Självklart är sjukdomen på riktigt. Och om inte du har den så vet jag inte... Hur mycket tydligare kan det bli, självklart ska du utredas! Allt annat är skandal. Stå på dig, jag är övertygad om att du har rätt. Du är en viktig röst för patientgruppen också.
    /Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Välkommen till bloggen!

      Lessen att höra att även du verkar ha ME, hoppas att du kan få bra bemötande inom vården och svar i rimlig tid!

      Tack för dina fina ord! <3

      Radera
  3. Oh, här har du satt ord på massa tankar som jag går och bär på.
    Man känner sig omyndigförklarad och dum.
    Är jag bara inbillningssjuk eller är jag sjuk på riktigt?
    Tack snälla för att du skriver så bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Tack själv för att du bekräftar att jag inte är ensam!

      Radera

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...