fredag 27 maj 2016

Ur funktion!

Det är en märklig, skrämmande och väldigt irriterande känsla att känna hur kroppen stänger ner. Att gå från att ena stunden vara hyfsat fungerande till att gradvis sluta fungera.

Att tappa kontrollen över sin egen kropp.

Så är det ofta för mig. Det varierar väldigt mycket hur jag mår. Även om jag på det stora hela fungerar rätt dåligt, så kan jag små stunder i taget fungera nästan som i friskt tillstånd. Men om jag utsätts för belastning jag inte tål, i ett ogynnsamt läge, kan jag sluta fungera på bara några minuter.

Jag vet att jag är lindrigt drabbad jämfört med många andra. Men ändå svårt om jag jämför med någon som är helt frisk, och om jag jämför med hur jag fungerade innan allt det här.

Det är verkligen som när ett batteri börjar ta slut. Det dör oftast inte på en gång, tvärt av, utan det som drivs av batteriet börjar först fungera annorlunda. Med sämre kvalitet! Det blir oberäkneligt och glappigt. Ljuset i ficklampan lyser blekare. Ljudet i radion svajar. Kontrollen glappar och bilden laggar. Du kanske kan skaka lite och lyckas få lite extra tid. Men tillslut är det obarmhärtiga ett faktum. Batteriet är slut.

Mitt minne har jag problem med i alla lägen, men det varierar kraftigt med hur överbelastad jag är. För tillfället upprepar jag tydligen saker många gånger utan att själv lägga märke till det. Jag känner också ofta en osäkerhet om jag verkligen sagt saker eller bara tänkt dem. Ofta glömmer jag bort vad jag ska göra. Står och fånstirrar. Det jag skulle komma ihåg att skriva in försvinner medan jag bläddra fram almanackan på telefonen.

Ju längre stund jag deltar i ett samtal desto sämre fungerar min hjärna, och ju fler personer som samtalar desto fortare går det. Jag måste koncentrera mig något kopiöst för att lyssna, förstå och få fram det jag vill säga. Jag får en känsla av ett vacuum i huvudet som blir starkare i takt med att tröttheten ökar. Det någon säger kan jag ta in mycket längre än det jag själv orkar prata. Jag får verkligen leta efter orden i minnet och om jag fortsätter pressa mig får jag svårt att forma orden, jag blundar automatiskt och tungan känns stel. Oformlig. Här har jag oftast satt stopp redan och tystnat. Även om jag suttit i en bekväm ställning reagerar kroppen med att börja darra. Och smärtan kommer krypande.

I takt med att överbelastningen ökar - minskar min tolerans för olika intryck. Ljudkänsligheten är en extremt känslig markör för att bedöma hur överbelastad jag är. Ljuskänsligheten kommer oftast i ett lite senare skede och känsligheten för vibrationer likaså. När jag drar mig undan i ett mörkt, tyst rum känns det ofta som att kroppen drar en lättnadens suck.

Utsätter jag mig för en hög fysisk belastning reagerar kroppen kraftigt. Jag har beskrivit det ingående i det här inlägget. Men också den typen av belastning påverkar minne, tal- och tankeförmåga och överkänsligheten för intryck.

I takt med att symtomen ökar förstärks min belastningskänslighet. Jag tål mindre och mindre och kroppen refererar starkare och starkare. I ett kraftigt överansträngt läge fungerar inte magen som den ska, inte heller blodsockret och blodtrycket (som det känns).

Hela kroppen skriker: TA DET LUGNT NU! - som att den själv drar i bromsen när jag inte lyckats pejsa tillräckligt. Som att den stänger ner funktioner och ökar symtom för att jag ska lyssna, och gå in i ett läge där jag kan återhämta mig.

___________________________________________________

Mer om intryckskänslighet finns bland annat att läsa i följande inlägg:
___________________________________________________

2 kommentarer:

  1. Jag har en fråga till dig? Är ångest en del av utmattningssyndrom eller utmattningsdepression? (vet inte vilket som är den rätta benämningen, är det samma sak?) Jag har nämligen det senaste året känt mig väldigt trög i tanken, svårt att förstå när någon förklarar något, hänga med i ett resonemang och följa med i böcker och filmer. Ja, jag har känt mig dum helt enkelt. Utöver det har jag börjat sova 3-4 timmar mer per natt. Och så har jag fått kraftigt ökad ångest. Bör jag fråga min läkare om det kan vara relaterat till ett utmattningssyndrom enligt din åsikt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Som jag har förstått det är både depression och ångest en vanlig följd av utmattningssyndrom/utmattningsdepression (samma sak - olika namn). Jag fick höra att de skattningsskalor som jag själv fyllt i för depression och ångest kan visa fel på grund av stressrelaterade ohälsan. När diagnosen utmattning ställs ska både ångest och depressionssjukdomar uteslutas som huvudsaklig orsak till patientens problem. Läs gärna:
      https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10723/2003-123-18_200312319.pdf på sidan 41 och framåt för att se resonemanget.
      Jag vet många med utmattningssyndrom som vården tolkat som ångest - som använt redskapen för ångest "att stanna kvar, att pusha igenom och att gå emot" och där symtomen bara förvärrats eftersom utmattningen blivit sämre av detta förhållningssätt. Är du diagnosticerad med utmattning?

      Radera

Det finns bara ett vi!

Vet ni varför frågan om LSS/assistans och sjukförsäkringen är så enormt viktig?  Jo, för det berör ALLA - inte bara de som är i behov a...