måndag 27 juni 2016

Är det någon skillnad på ångest och ångest?

Ångest är en normal del av livet. Något vi alla känner av mer eller mindre. Som de flesta kan relatera till. Men ångest är ett väldigt vagt ord. Något som kan betyda olika saker för olika människor, och i olika situationer. Det är också ett värdeladdat ord.

Ja, om du känner igen mina ord har du rätt, jag använde samma inledning till mitt inlägg om trötthet - men då med orden trötthet och trött. Efter jag gjorde den bilden och skrev inlägget har jag funderat på om det går att göra något liknande om ångest. För det är ett lika dubbelbottnat och vagt begrepp som har nästan lika många betydelser som människor.

Men går det egentligen veta skillnaden på ångest och ångest? Kan vi undvika att ångest bagatelliseras och förminskas hos den som har allvarliga problem - samtidigt som vi förstår att det kan vara något som är naturligt och en normal del av livet? I vardagslivet och i vården? För sanningen är den att ångest många gånger inte tas på tillräckligt stort allvar.

Jag tror att vården allmänt skulle fungera bättre med en tydligare struktur kring bemötande av människor med ångest, och genom att använda fler verktyg för självhjälp. Förklaringsmodeller som visar komplexiteten utan att för den skull förminska eller fastna i enstaka detaljer, skulle kunna hjälpa patienterna till en förståelse av sig själv och sina reaktionsmönster. Finnas med som en hjälp att kunna reda ut, få överblick och härleda. Detta tror jag egentligen kanske redan finns, men det verkar vara väldigt vanligt att patienter inom psykiatrin enbart får behandling för akuta besvär, och att väldigt lite tid läggs på att förebygga att besvären uppkommer igen.

Precis som med tröttheten är det viktigt att förstå vad som är orsaken bakom ångesten för att kunna välja rätt förhållningssätt till den. Det är betydelsefullt och viktigt att försöka lära sig känna skillnad på ångest och ångest innan man ger sig på att hantera den.

Jag har förstått att många som gått i behandling för sin ångest lärt sig att den ska "utmanas". Att du inte ska låta den begränsa dig - oavsett vad som framkallar den. Flera i mitt kontaktnät har först långt senare förstått att deras ångest kommit av en överbelastningsreaktion på grund av stress eller annan belastningskänslighet. Och först när de lärt sig att lyssna på den signalen, och backat, har ångesten minskat. Många har också insett att de drivits ännu längre in i utmattningen av att under lång tid felaktigt uppmanats att utmana sin ångest. 

Det känns så himla onödigt och jag tror att det skulle vara bra om vi konkretiserade begreppet ångest för att slippa floskelbaserade tolkningsmodeller eller åtgärdsplaner som tex "alla är oroliga" eller "bit ihop och låt inte ångesten vinna".

För sanningen är ju att det finns olika grader i helvetet. 

Att ångest kan komma olika paketerade beroende på person och situation. Och ha olika orsak. Ett påstående som "alla är oroliga" har redan placerat dig i en kategori - du blir graderad som frisk och att din ångest är normal. Utan att vi verkligen vet om det är så.

Jag testade att göra en analys även på ångest. Resultatet skulle kunna användas som en tankekarta för att förstå sig själv, men även som ett analysmaterial i samtal med andra.

Det började med att jag skrev ner alla ord och begrepp som jag själv relaterar till ordet ångest, för att få fler uppslag använde jag en synonymordbok. Precis som med trött-analysen blev det tydligt att synonymerna gick att gruppera. Men i denna analys ville jag att fokus ännu mer skulle ligga på orsak och jag tog därför hjälp av avsnittet om ångest på 1177. Där gick det tydligt dela upp ångest i sju olika kategorier: Ångest under en svår händelse, inför något svårt, rädsla för att ångesten ska upprepas, ångest som sjukdom eller orsakad av annan sjukdom, ångest i samband med bruk av alkohol eller droger, samt ångest sammankopplat med stress och överbelastning.

Varken listan på orsaker eller synonymer är komplett utan bara exempel. Ibland kan gränsen vara flytande och hårfin. Det är också viktigt att se att även den ångest människor normalt upplever kan - om den tex ökas i omfattning - bli onormal och en signal på att något inte står rätt till.

Syntolkning: En bild med en definition av ångest i mitten av en cirkel som är uppdelad på de sju olika kategorierna (läs ovan i texten) med exempel i varje kategori. Utanför cirkeln finns en mängd associerade synonymer till ångest.  

Bilden gör det tydligt att det går det att ha flera typer av ångest samtidigt. Och att människor med en ångestsjukdom kan även uppleva den ångest människor utan ångestsjukdom upplever. Samtidigt. En person med GAD kan också uppleva ångest på grund av stress, hjärtinfarkt, dödsfall eller inför en anställningsintervju. Precis som med trötthet går det att ha "normal" ångest och "sjuk" ångest samtidigt.

Ångest kan både vara orsak till dåligt mående och en konsekvens av dåligt mående. Orsak till sjukdom och en konsekvens av sjukdom. Höna och ägg på samma gång. Att reagera med ångest kan så att säga vara både friskt och sjukt - räknas både som en normal reaktion och en onormal reaktion.

Det kan vara svårt att förstå vad som ger ångest eftersom reaktionen i kroppen är densamma som vid stress och smärta. Under inverkan av sympatiska nervsystemet är förmågan att känna efter och reflektera nedsatt och vi handlar mer på reflex och instinkt. Det gör det viktigt med handfasta strategier och handlingsplaner att ta till i situationer med återkommande stress, smärta eller ångest. 

Eftersom ångest handlar om känslor av oro och rädsla, så tror jag att ett sätt att få den att minska - eller i alla fall att inte stegra ännu mer - är att kunna se den som logisk och begriplig i sitt sammanhang. För om någon annan (eller jag själv) hela tiden behandlar min ångest som ologisk och obegriplig kommer detta framkalla en hel massa skam, som i sin tur kan förstärka ångesten! 

Med sammanhang menar jag att om en person har PTSD, så gör diagnosen det begripligt och logiskt att personen har stark ångest, även om den utlösande faktorn vid ett särskilt tillfälle inte alltid ser logisk ut. Men bara att veta att min ångest hör ihop med min ångestsjukdom, eller med att den jag möter behandlar mig illa eller att jag får panikattacker när jag har stressat för mycket - kan minska oron och rädslan kring ångesten och på så sätt avdramatisera den.

Att se ångesten som logisk och begriplig innebär också ofta att den går att placera in i ett fack. Det kan ge vägledning om vilka strategier som är lämpliga att använda för att minska ångesten. För olika orsaker kan kräva olika strategier. Att få hjälp med att bena ut vilken blir lite som att lära sig välja rätt verktyg i en verktygslåda.

Ska jag skruva i en skruv måste jag i första ledet välja rätt verktyg, för att tex använda hammare på en skruv gör mer skada än nytta. Efter jag valt rätt verktyg måste jag se efter hur skruven se ut för att kunna välja rätt variant av mejsel eller bits. För om jag väljer en stjärnmejsel till en skruv med en skåra fungerar det inte särskilt bra - trots att jag faktiskt valt rätt typ av verktyg.

För mig känns det lika ologiskt att hantera alla typer av ångest med samma verktyg, som att använda samma typ av verktyg till alla saker som ska monteras ihop.

Detta inlägg syftar inte till att förenkla eller bagatellisera ångest. Snarare vill jag visa på att det - liksom trötthet - är extremt komplext. Det är något som behöver tas på allvar i alla lägen - oavsett om det räknas som en frisk eller sjuk reaktion - för sänker livskvaliteten för enormt många människor. Men jag önskar att det fanns en förenklad struktur - en tankehjälp - något handfast att ta till i en många gånger panikartad situation - och jag hoppas att mina ord och min bild skulle vara ett steg på vägen dit.

_______________________________________________________________________
Min bild bygger på texten om ångest på 1177 och synonymer till ångest från Synonymer.seEn annan bra text om ångest finns att läsa hos Psykologiguiden.

Bloggen Tankar om Utmattning har också skrivit en serie inlägg om ångest - första inlägget hittar du här: Kan vem som helst få ångest?

4 kommentarer:

  1. Bra skrivet.
    Ett tips om den psykologiska termen Inlärd hjälplöshet.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Inl%C3%A4rd_hj%C3%A4lpl%C3%B6shet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och tack för länk med intressant läsning!

      Radera
  2. Du är underbar! Som har en så otrolig insikt i den psykologiska biten och att du har ord att peka på lyfta ut och klargöra. Som någon annan skrev egentligen skulle dina ord behöva bli en handbok!

    Detta med ångest det finns ytterligare ett begrepp som är av betydelse, rationell och orationell ångest. Just det du skriver om att ångest för att få ångest igen kan vara orationell, medan att få en panikattack i en bilolycka osv är rationell tex.

    Däremot ska inte vården förminska en ångestpatient, händelsen är lika verklig även om orsaken kan vara specifik. Det DE behöver vara uppmärksam på är hur hanterar patienten ångesten?

    Vilket inte alltid är detsamma som att man ska utmana den alltid. Ibland är ångest väl berättigad tex, för att kunna bearbeta det vidare tex.

    Om man får ett mycket allvarligt sjukdomsbesked med tex död i bilden, så blir ångesten en naturlig del av sjukdomsförloppet och ska inte utmanas bort.

    För det är naturligt att få ångest, att man ska dö, gör det ont att dö? Hur ska ev familj klara sig?, man kanske vill leva inte dö. Vid sådana tillfällen ska inte ångesten förminskas, ja inte annars heller.

    Men det är viktigt att vården skiljer på saker.

    Jag hörde en ångestperson prata, där jag kunde urskilja viss orationell ångest. Där personen gjorde väldigt stor sak av fel sak sas.

    Personen påstod att hen fick hjärtklappning och ångest av kaffe. Jo men är man väldigt känslig för vissa kemiska centralstimulerande medel så får man absolut den fysiska reaktionen.
    Mao inget konstigt alls! Typ som en redbull överdos, eller vilken annan centralstimulant överdos som helst.

    Men man måste kunna skilja på saker o saker, även som patient. Att det är ingen eg farlig reaktion tex o man kommer inte att dö. Det är sådana reaktioner vården måste vara uppmärksam på och kunna ge patienten verktyg att hantera.

    För det går INTE att "prata" bort ångest. Men om man ger rätt verktyg så att patienten själv blir medveten om vad som händer i kroppen kanske kan avdramatisera det som du säger.

    Tyvärr kan ju vissa mediciner också ge hjärtklappning svirr svettningar etc, som kan misstas för ångest och så skapar man en orationell rädsla för ångesten sas. Det är DET vården måste kunna ge rätt verktyg för. MEN inte säga att man inbillar sig eller "försök att inte tänka på det osv".
    Ångesten är verklig för den som utsätts och måste behandlas korrekt ja, inte avfärdas och förminskas.

    Det kan man ju faktiskt diskutera att: varför är vården så oerhört dålig på att hjälpa människor? Kropp och knopp hör ju i hop och kan inte avskiljas. Så varför gör vården det eg? Psykologin, psykiatrin borde ju sitta i hop med den kroppsliga vården eg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din långa och uppmuntrande kommentar!

      Jag förstår inte heller varför vården och de stödsystem som finns idag ska vara så förbaskat uppdelade i fysisk och psykiskt - jag tror faktiskt att det skadar mer än det gör nytta. Att allt finns under samma paraply - vården - istället för att delas upp i psykisk och somatisk vård ger en signal om en helhet även om det sedan är så att personer med psykiska besvär inte ligger på samma avdelning som någon med en infektion.

      Som arbetsterapeut arbetar jag ju väldigt "hands on" - med en väldigt mycket samtal också. Jag skulle aldrig klara mig utan samtal i mitt jobb, men inte heller utan att göra det praktiska arbetet. Det kan vara allt från att hjälpa en elev med strategier för att skapa ordning i bänken - varvat med att praktiskt genomföra det till att prova ut en rullstol och att ta hand om den förtvivlan det kan ge i acceptansprocessen. Inga ord utan handling och ingen handling utan ord så att säga.

      Radera