tisdag 21 juni 2016

Hur kan vi nå målet?

Hur ska vi uppnå respekt för alla människors lika värde när människor med olika sjukdomar och funktionsnedsättningar ständigt nedvärderas? Räknas som mindre värda, som en kostnad och en börda?

Ett problem.

Hur uppnås respekt för den enskilda människans värdighet, när min trovärdighet är lägre än normens och det är normen som tar besluten? När det jag har att säga aldrig ens når fram?

För att jag är patient.

Och hur ska vi kunna uppnå trygghet i ett system där vi betraktas som skenande kostnader i stället för människor med behov, med ett då, ett nu och en framtid?

Inte bara siffror, utan människor av kött och blod.

Hur ska vi kunna utvärdera mål och visioner, om målgruppen inte tillfrågas om vad det ni vill uppnå betyder för oss?

På ett personligt plan.

Så länge era mål och visioner handlar om hur er målgrupp ska bemötas eller känna sig - är det bara själva målgruppen som kan avgöra om ni uppnått ert mål.

Inte ni själva!

För bara jag kan avgöra om jag behandlas värdigt! Och bara jag kan veta om jag känner mig trygg!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den här texten är skriven utifrån gårdagens inlägg - Något är allvarligt fel! - som handlar om sjukvårdens och Försäkringskassans mål och visioner.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2 kommentarer:

  1. Hej.Jag läser dina inlägg och känner mig väldigt tacksam. Tack snälla du för att du delar med dig.Tack för att du sätter ord på det jag inte kan formulera själv längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Tack själv för att du ger dej tillkänna - det gör att jag orkar fortsätta att dela med mej! Tillsammans är vi starkare! Kram

      Radera

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...