måndag 27 juni 2016

Samma symtom men olika orsak!?

Ni vet att jag tycker ord är viktiga. Att orden ger makt. Att gemensamma definitioner är viktiga. Att vi inte kan ta för givet att alla menar samma sak trots att vi använder samma ord, om vi aldrig talar om vad vi verkligen menar.

Det här inlägget berör detta med ordens laddning.

Ibland hör jag vissa patientgrupper beskrivas med att de kommer till läkaren och vill ha en viss diagnos och de blir besvikna om de inte får den. Ibland framställs ME/CFS-patienters kamp för rätt vård och behandling som en kamp mot att definieras som psykiskt sjuk. Jag har sett texter där det någon annan beskriver det som att personer med ME på inga villkor vill ha en psykiatrisk diagnos.

Jag känner att det här blir så fel och att det inte gynnar någon. För om ord används slarvigt och ogenomtänkt kan det leda till att olika diagnoser ställs mot varandra - ofta med resultatet att "det man inte vill ha" är något sämre. Som att det är bättre att vara fysiskt sjuk än psykiskt sjuk. Det kan säkert vara så hos vissa individer, men jag tror inte riktigt det är där skon klämmer i fallet med ME/CFS-sjuka och den som framställer det så gör så många andra människor en björntjänst.

Själv har jag under åren fått kämpa mot föreställningen att jag är deprimerad istället för utmattad. Trots att ingen läkare jag träffat kunnat diagnosticera mig med depression. Att jag inte "velat ha" en depressionsdiagnos handlar inte om att jag värderar den sjukdomen annorlunda än utmattning.

Det handlar om att med en diagnos följer riktlinjer för behandling av just den sjukdomen. Riktlinjer som är diagnosspecifika. Om jag blir feldiagnosticerad kommer detta per automatik leda till felbehandling. Jag blir inte bara att utsatt för en behandling som inte ger mig något - det innebär också att den sjukdom som aldrig diagnosticeras står helt obehandlad.

Jag läste om en person med hjärntumör som under lång tid behandlades för psykiatriska besvär i psykiatrins regi. Men de psykiska besvären var egentligen var konsekvenser av den odiagnostiserade cancern i hjärnan. Här uppstod två problem: dels att den behandling som gavs var overksam och dels att den korrekta diagnosen fördröjdes, vilket fick till följd att den korrekta behandlingen försenades och personen dog.

Detta visar på faran i att dra slutsatser om orsaker enbart utifrån sin egen föreställningsvärld (se detta inlägg). Symtomen var lika men orsaken till dem var en helt annan än de trodde från början!

Ett annat exempel är att jag har arbetat med läkare som förklarat en krisreaktion hos en strokedrabbad genom att säga att det endast handlar om att hjärnskadan förändrat den kemiska balansen i hjärnan. Visst, något händer på ett kemiskt plan men samtidigt ställs livet på ända från ena dagen till den andra. Emotionell påverkan hos en hjärnskadad person kan ha flera orsaker, som kan kräva mer än en typ av åtgärd. Om vi bara tror att det handlar om kemi som går att behandla med medicin missar vi att en person kan behöva stöd i att leva med sina nya förutsättningar.

ME-sjuka har under lång tid blivit behandlade som personer med bristande insikt. Som inte vet sitt eget bästa. Som inbillar sig saker. Förändrar har blivit anklagade för att göra sina barn sjuka. Det finns personer som tvångsomhändertagits.

Jag upplever att "protesten" mot en psykisk diagnos inte handlar om en ovilja mot att förknippas med psykisk sjukdom i sig själv. Utan den handlar om att slippa bli konsekvent bli felbehandlad - och bli sämre i sin sjukdom på grund av det. ME är ingen psykisk sjukdom, därför är någon med ME inte per automatik psykiskt sjuk. Däremot kan en person med ME bli psykiskt sjuk, men då i tillägg till sin grundsjukdom. Precis som någon med en psykisk sjukdom också kan få ME.

Det blir fel om symtom på ME tolkas som psykisk sjukdom, lika fel som om symtom på psykisk sjukdom skulle tolkas som ME.

Människor kan ha samma symtom trots att det är olika orsak som ligger bakom. Orsaker som gör att behandling och åtgärder kommer att behöva skilja sig åt. På ytan kommer det se ut som att samma sak behandlas på olika sätt, men på djupet skiljer de sig åt.

Det är viktigt att förstå.

4 kommentarer:

  1. Precis! Mycket bra skrivet.

    SvaraRadera
  2. Har svårt att läsa längre texter för tillfället och har därför missat massor av det du skrivit, men det här fastnade.

    "Jag upplever att "protesten" mot en psykisk diagnos inte handlar om en ovilja mot att förknippas med psykisk sjukdom i sig själv. Utan den handlar om att slippa bli konsekvent bli felbehandlad - och bli sämre i sin sjukdom på grund av det."

    Exakt så! Jag fick kämpa bra länge för att få bort depression ur min utmattningsdiagnos (eller möjligen ME), och därmed också viljan att pracka på mig diverse läkemedel som jag inte upplevde hjälpte mig ett dugg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad att du läser när du läser och blir jätteglad när du orkar ge dej till känna! <3

      Eller hur - det blir så fel när media framställer det som att inte vilja ha en specifik diagnos - när det inte alls handlar om det, utan en upplevelse att vara felbehandlad. Jag minns din kamp!

      Kram!!

      Radera