torsdag 7 juli 2016

Tillgänglighet är inte att hänvisas till ett B-alternativ!

Jag följer Almedalen på avstånd via Twitter. I mitt flöde finns männskor med olika typer av funktionsnedsättningar som på olika sätt uppmärksammar tillfällen och miljöer där tillgängligheten på Almedalen brister. Jag tänkte visa ett exempel:







Syntolkning: Ovan finns en skärmdump med följande konversation. 
1. Lars-Göran Wadén; Irriterad. Har i tre år varit i #Almedalen och Sveriges Arkitekters arr är alltid otillgängliga. Jag vill ju vara där. #Funkpol 
2. Sveriges Arkitekter: Hej! Vi har två ingångar! En tillgänglig och en otillgänglig. Den andra är på Danzigergränd! 
3. Lars-Göran Wadén: Den tillgängliga är bakdörr. Alla välkomnas i huvudentrén, rullstolsanvändare bakväg. Har ni speciell entré för rödhårig också?

I det här fallet menar arrangören att lokalen är tillgänglig medan personen som inte kan gå i trappor blir hänvisad till bakdörren och blir behandlad annorlunda än andra deltagare. Det här är för mig ett typiskt exempel på där arrangören tänker tillgänglighet utan att ta med delaktighetsperspektivet.

Jag skulle vilja översätta den här situationen till en situation jag själv ofta upplever som allergiker. Sällan finns det maträtter på menyn som är ätbara för mig i "befintligt skick". Ofta erbjuds jag mat där mejeriprodukterna helt enkelt tagits bort i tillagningen och inte ersatts med något annat.

Att alltid hänvisas till bakdörren är lika illa som att få mat där en ingrediens tagits bort för att bli allergivänlig. Maträtten är ju komponerad för en helt annan smakupplevelse och utan den borttagna allergiframkallande ingrediensen smakar den väldigt fattigt. Jag får mat att äta, men jag får inte samma smakupplevelse som det var tänkt från början. Som andra får. Min mat är ett b-alternativ som du inte äter om du inte tvingas till det. 

I en meny kanske det i bästa fall finns ett eller par olika maträtter som går att anpassa till mig, så valfriheten blir liksom smakupplevelsen också begränsad. Många restauranger har inte ens ett b-alternativ, så där kan jag inte äta alls. De restauranger som lyckats fixa ett alternativ till mig brukar vara väldigt stolta, och det får mig att känna att jag måste tycka att det var gott och vara extra tacksam. Om jag påpekar bristen på alternativ eller väljer att gå därifrån för att inga alternativ finns, blir många förnärmade och en del blir rent ut sagt otrevliga.

Kanske en del av er tycker att jag ska hålla käft och vara tacksam. Att jag är onödigt kritisk och krävande. Rent av bortskämd? Men, varför ska du ha en hel meny att välja och vraka ur medan jag ska vara tacksam över att alltid hänvisas till ett begränsat utbud med enbart b-alternativ? Eller kanske du på allvar tycker att sådana som jag aldrig ska äta ute?

Full delaktighet för personer som inte kan gå i trappor och hänvisas till bakdörren - är att bli välkomnade på samma sätt som de som kan gå i trappan - att inte vara den som ensam får "slinka in" bakvägen. Kanske arrangemanget kunde göras om så att alla välkomnas bakvägen? Att bakvägen blev till ett a-alternativ? Eller att två fullvärdiga ingångar fanns?

Full delaktighet för mig som matallergiker är när det jag är allergisk mot ersatts mot något annat - en likvärdig produkt - alternativt att jag kan äta en måltid som från början är komponerad utan det allergiframkallande ämnet. Då känner jag mig som en bland andra. Som lika mycket värd. Att få en meny där jag kan välja och vraka - utan att behöva bekymra mig om att vara till besvär eller få i mig något jag inte tål - är fantastiskt. Kanske jag till och med kan äta efterrätten?

Som sagt: 

Tillgänglighet handlar om mer än avsaknad av hinder - det handlar om delaktighet!

___________________________________________________________________________

Lars-Göran Wadén arbetar med tillgänglighet- och bemötandefrågor och bloggar på adressen: http://livetrullarvidare.blogg.se
__________________________________________________________________________

Alla inlägg i min blogg taggade tillgänglighet hittar du om du följer denna länk:

Särskilt vill jag att du läser:

Vad betyder egentligen bristande tillgänglighet?
Del 1 Vikten av att se den stora bilden
Del 2 Tillgänglighet vs delaktighet
Del 3 Den praktiska tillämpningen


Läs också några av Funkisfeministens inlägg i samma ämne:

Och det aktuella:
___________________________________________________________________________

2 kommentarer:

  1. Håller med. Det är inte ovanligt att folk slår sig för bröstet och tycker de är duktiga för att de tänkt ut ett alternativ till den som sitter i rullstol och sedan är det strunt samma om det är en bakingång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-/ Det är så otroligt frustrerande, och så lurigt. För det kan se så omtänksamt ut i stunden men när man reflekterar över det så är det så otroligt ogenomtänkt och oreflekterat. Och så noll respektfullt.

      Radera

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...