torsdag 11 augusti 2016

En dag som utmattad #människanbakom

En av mina läsare har delat med sig av hur den nya (nygamla) vardagen ser ut som utmattad. Tack L för att du delar med dej!

"En dag som utmattad, 2,5 år sedan sista arbetsdagen innan sjukskrivning:

Sover tills jag vaknar, eftersom jag ibland sover väldigt dåligt. Tar mina mediciner som jag behöver för att fungera. Äter frukost i lugn och ro när jag är ensam hemma.

Efter det försöker jag gå ut och gå, eller handla mat så att maken ska slippa åtminstone det. Handla är inte självklart eftersom jag är väldigt ljus- och ljudkänslig. Vissa affärer har ett fruktansvärt ljus som gör att jag blir yr, så de undviker jag. Promenaden blir kort, max 30 minuter orkar jag. Folk som ser mig när jag är ute och handlar eller promenerar ser bara den ytan jag visar upp då. De ser inte att hjärtat slår som en stånghammare i bröstet. De ser inte att jag är så yr att jag tror att jag ska falla ihop. De ser inte att jag helst vill lämna varorna och springa därifrån. De ser inte att jag kommer att bryta ihop om någon börjar prata med mig.

Sen hem och äta nåt till lunch.

Därefter orkar jag inte så mycket mer, utan jag vilar på eftermiddagen. Läser lite, sover eller ser nån film. När klockan blir runt tre börjar jag laga mat, samtidigt varvar systemet upp när stressen slår på inför att alla kommer hem och det inte kommer vara lika tyst längre.

Jättejobbig känsla att känna stress för att ens älskade barn ska komma hem, och att man inte vet om man orkar leka med dem eller inte. På kvällen hjälper jag till med läggning om jag orkar. Sen däckar jag oftast i soffan.

Ofta gör jag lite för mycket under dagen, vilket gör att jag blir för trött. Varför gör jag för mycket? Allt för att bli frisk så fort som möjligt. Ingen vill ha ett sånt här liv.

/L"
___________________________________________________________________________
Dela gärna din berättelse om #människanbakom för att öka kunskap och minska fördomar och funkisförtryck. Läs mer i detta inlägg om hur du går tillväga: Nu tar vi plats!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En ärlig ursäkt…

Alltså, det är dags nu. Jag måste krypa till korset och be er alla om ursäkt. Jag har varit till en sådan belastning på grund av min oerhör...