fredag 26 augusti 2016

En viktig påminnelse om varför du behöver sätta gränser

Nu är terminen igång. Jag känner en enorm stress inför "nya tag" och "uppstart". Och förväntningar på förbättring efter sommaren. 

Idag är en sådan där dag när jag läser om vissa texter som jag tidigare skrivit för att påminna mig själv om vikten av (och för att hitta styrkan) att sätta gränser för min egen skull. Gränser som inte bara gäller de aktiviteter jag själv styr över utan också för mina kontakter i vården och gentemot Försäkringskassan.

Jag tänker att det nog är fler än jag som behöver läsa dessa texter just nu - och jag vet också att jag har nytillkomna läsare.

Mina inlägg om aktivitetsomfång och aktivitetstakt har betytt mycket för mig i mina försök att förklara hur begränsad min vardag är. Jag hoppas att de kan få betydelse för någon mer. 

Aktivitetsomfång:
"Hos personer med begränsad energitillgång och bristande återhämtningsförmåga är aktivitetsomfånget inskränkt. Det innebär att det varken finns utrymme för lika mycket aktivitet som hos någon med fungerande återhämtning och energinivå, eller tillräckligt med utrymme för att anpassa aktivitetsnivån. Vid ett snävt aktivitetsomfång kräver många basala vardagsaktiviteter att gränsen för mitt aktivitetsomfång överskrids. Konsekvenserna av att detta är oftast både direkta och fördröjda, det vill säga mina symtom ökar både under själva aktiviteten men kan också komma efteråt. 
Jag kan alltså klara av att göra vissa aktiviteter utanför mitt aktivitetsomfång, men energin är lånad och konsekvensen blir ett bakslag. Jag backar inte bara till utgångsläget utan jag hamnar på en en ännu lägre nivå än tidigare. Dessutom minskar mitt aktivitetsomfång för en kortare eller längre period innan jag återhämtat mig, vilket går väldigt långsamt. Min enda chans till verkligt långsiktig återhämtning är om jag tillåts hålla mig inom mitt aktivitetsomfång utan att behöva pressa mig över gränsen. Gör jag så kan mitt aktivitetsomfång växa med tiden.

Till skillnad från tidigare är jag nu tvungen att leva litet och kontrollerat, med en stor medvetenhet om vad olika aktiviteter kostar eller ger. Ingenting kan göras på slentrian eller med flyt och jag måste arbeta hårt för att hitta en balans eftersom förväntningarna på mitt deltagande ofta ligger över min faktiska förmåga att delta. Jag kämpar allt som oftast med att återfå balansen efter ett bakslag. Numera handlar inte mina kalkyler om tid, utan om energiåtgång och eftergifter." 

Läs hela inlägget om aktivitetsomfång här: Vilket aktivitetsomfång är normen?


Aktivitetstakt:
"En person med begränsad energi och bristande återhämtning har ett mindre aktivitetsomfång jämfört med en person med normal energinivå och fungerande återhämtning. Men även aktivitetstakten påverkas eftersom ett mindre aktivitetsomfång automatiskt kräver att jag delar upp aktiviteter i mindre steg. I det tidigare inlägget visade jag en bild som beskriver aktivitetsomfånget för en person med begränsad energitillgång och bristande återhämtningsförmåga. Där ser det ut som att ett enda trappsteg ryms inom handlingsutrymmet. I själva verket är det steget en mängd små steg som tillsammans bildar en helhet. 
Människor med fungerande återhämtning och normal energinivå kan ta större kliv på trappan, eftersom de har utrymme att ha stora variationer i sin aktivitetsnivå under en och samma dag. Men om jag tvingas gå i normens trappa blir trappstegen på tok för höga. Jag måste hitta sätt att göra stegen mycket mindre, dela upp aktiviteten eller göra den på ett helt annat sätt för att i förläggningen kunna att öka min aktivitetsnivå. För att hitta variation mellan ökad och minskad belastning. Få lite flyt utan ständiga nederlag där jag tappar takten. Att ha ett utrymme för att kunna backa i tid för att häva ett bakslag istället för att alltid okontrollerat slungas nedför trappan av överbelastningssymtomen. 
Det jag försöker säga är att även jag som har ett mindre aktivitetsomfång än normen behöver ha möjlighet till variation i min aktivitetsnivå - i min takt - utan att jag för den skull behöver hamna i extrema ytterlägen. Som det blir om jag följer normens trappa. När jag tvingas över gränsen och faller ner långt under min lägsta nivå som konsekvens."
Läs hela inlägget om aktivitetstakt här: Vilket aktivitetstakt är normen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...