torsdag 25 augusti 2016

Ett förtydligande...

Jag har fått en fråga om varför jag använder begreppet diagnos (och inte ohälsa) i mitt senaste inlägg om kompetens. Frågan har inget enkelt svar och därför får svaret bli ett helt eget inlägg.

För det första är jag "skolad" inom sjukvården och mina texter adresserar och berör ofta den kontexten. I vårdkontexten är diagnos ett klart definierat begrepp som ligger till grund för den största delen av verksamheten - att diagnosticera och behandla.

I motsats till diagnos är hälsa/ohälsa inte lika klart definierade begrepp. Exempelvis kan allt från psykiskt välbefinnande till svår psykisk sjukdom innefattas under begreppet psykisk ohälsa.

Diagnos är något du får - en klassificering. Ohälsa är något du upplever. Jag upplever ohälsa medan vården diagnosticerar och behandlar den. En korrekt satt diagnos ger möjlighet till rätt behandling. Men all ohälsa behöver inte diagnosticeras och behandlas.

Alla människor kan få ångest men alla människor har inte en ångestdiagnos. Alla människor kan uppleva nedsatt psykiskt välbefinnande men alla behöver inte bli psykiskt sjuka. Alla människor upplever då och då smärta. Men vissa människor har ett smärttillstånd som omfattas av en diagnos. En livskris som ger sorg är ingen sjukdom som måste diagnostiseras men en livskris kan leda till att du blir sjuk och får en diagnos.

Men kan vi säga att allt detta omfattas av ohälsa? Jag vet inte? För mig är ohälsa förknippat med sjukdom eller något som riskerar att gå över i sjukdom - medan ordet diagnos omfattar mer än det. Vissa delar av stycket här ovan har jag placerat in under andra stjärnspetsar - t ex livserfarenhet (se bild i tidigare länkat inlägg).

Ordet diagnos innefattar även medfödda tillstånd eller skador efter olycka. En autistisk person har en diagnos men det är varken ohälsa eller sjukdom. Men en autistisk person kan både uppleva ohälsa och bli sjuk. Detta gör att det inte känns självklart att utesluta diagnos och enbart använda ordet ohälsa i stället. För begreppen är inte direkt överlappande.

Men det finns personer som upplever stor ohälsa, känner sig sjuka och har stora problem i vardagen utan att de får varken diagnos eller behandling. En del beror på att diagnosen är väldigt sällsynt, annat på okunskap i vården men det finns också de som undviker att söka vård. Det kan också vara så att ohälsan/sjukdomen inte går att klassificera ensligt dagens diagnossystem.

Så, vilket ord jag väljer är varken enkelt eller självklart för mig, så därför vet jag vet inte om detta inlägg gjorde saker tydligare eller bara komplicerar saken. Men den här gången låg diagnos närmast det jag menade och då valde jag att använda det trots att det inte är ett komplett ord.

Oavsett vad vi kallar "tillståndet" så var min tanke att en person tillägnat sig kunskap, erfarenhet och färdigheter på grund av det den upplever inom tillståndet. Det är detta jag kallar kompetens.

Den är komplex kompetens eftersom den är teoretisk och praktisk, individuell och allmängiltig, kunskapsbaserad och erfarenhetsbaserad - samtidigt. Vissa delar av den är densamma som vårdpersonalens yrkesspecifika kompetens - andra delar är högst individuell och erfarenhetsbaserad. Men oavsett är det väldigt viktigt att vårdpersonalen tar till sig patientens kompetens.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...