fredag 19 augusti 2016

När vården talar emot sig själv

Jag har skrivit om det förr. Om motsägelser i vården och när vårdens hierarkier sår tvivel hos patienten.

Idag blev det åter aktuellt. En vän utreds hos smärtspecialist och får väldigt motsägelsefulla besked av olika personer i samma team:
Sjukgymnasten i teamet säger "Du är väldigt aktiv trots din hälsa. För aktiv. Du behöver sakta ner." Läkaren i samma team säger: "Du är rädd för din smärta och det skapar ofta inaktivitet hos smärtpatienter. Om du bara..."

Jag har varit där som personal, och vet hur frustrerande det är när personer i samma team inte samarbetar. Hur mina åtgärder på detta sätt lätt kan bli underminerade av någon som är min närmaste kollega. Och hur det förstör förtroendet och förvirrar patienterna.

Under åren som patient har jag mött detta på allt för nära håll. På ett personligt plan. Jag har fått känna på hur det känns att vara den som ständigt får motsägelsefulla besked samtidigt som det förväntas av mig att följa alla råd, rekommendationer och ordinationer. Oavsett om de går att kombinera eller inte.

Jag har också förstått att jag inte är ensam om att ha mött detta fenomen. Och jag vill uppmärksamma det igen, för är det något som riskerar att försämra eller fördröja effekten av behandling så är det detta. Och det är en del av detta med patientsäkerhet som sällan (eller aldrig) uppmärksammas. Och framför allt så försvårar det för patienten att känna förtroende för vården. Och riskerar att patienter försämras helt i onödan, och skadas känslomässigt.


Här kommer samlade motsägelser jag och andra mött i vården:
"Du måste lära dig sätta gränser." Samtidigt som vård och myndigheter inte tillåter att jag sätter gränser gentemot dem även om det är alldeles nödvändigt för mitt mående.

"Du måste lära dig dosera aktiviteter." Men det gäller inte vårdens aktiviteter, där får alla patienter samma dos, och jag förväntas delta oavsett. 
"Du måste ställa krav och göra saker på ditt sätt." Men att ställa krav och göra på mitt sätt i samband med min egen vård är tyvärr inte möjligt. 
"Vi måste lägga rehabiliteringen på din nivå." Men erbjuds samtidigt behandling på en nivå jag inte klarar av och som inte kan anpassas efter mina behov. 
Blir remitterad till specialistklinik från primärvård. Får prova hjälpmedel hos specialist med god effekt som ger hopp om symtomlättnad. Men person som har rätt att förskriva hjälpmedlet finns i primärvården fullföljer inte det specialist påbörjat. Och hjälpmedlet jag vet finns och fungerar uteblir. 
En person i teamet ger mig en trolig förklaring till mina besvär. Den som har makt över om utredning ska göras tycker dock inte det är nödvändigt med utredning. 
En person i teamet ger förslag på behandling. En annan person i samma team pratar nedsättande om samma behandling. 
"Dina besvär beror på det här." Nästa instans säger: "Neeeej, inte alls, det beror på det här". Tredje instans kommer med en tredje förklaring. Men ingen av dem pratar med varandra.

Jag skulle önska att någon kunde granska hur bristande samarbete inom team och mottagningar emellan påverkar den vård patienterna får. Hur hierarkin - den uttalade och outtalade - påverkar patientsäkerheten. Vad dubbelheten i besked gör med följsamheten i behandling. Vad som påverkar patienternas förtroende för sina behandlare. Vad som blir följden för personer med kroniska besvär som slussas runt i en vård utan samsyn utan någon som helst samordning.

Jag önskar en granskning av hur vårdsystemet i sig själv påverkar vårdkvaliteten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En ärlig ursäkt…

Alltså, det är dags nu. Jag måste krypa till korset och be er alla om ursäkt. Jag har varit till en sådan belastning på grund av min oerhör...