måndag 8 augusti 2016

Om att ha rätt till sina känslor

Människor letar efter förklaringar.

Det är sådana vi är.

Jag hör och ser ofta människor ge troliga förklaring till andra människors dåliga beteenden. Till varför någon har behandlat någon annan illa. Sårat. Mobbat. Kränkt. Utan att de egentligen har en aning om det verkliga skälet.

Det är som att vi behöver någon slags förklaring för att bättre kunna acceptera att någon sårat oss. Kanske för att det är värre om någon gjort oss medvetet illa? Om någon haft uppsåt?

Jag vet inte.

Men många gånger blir förklaringen till varför någon betett sig illa ett slags försvar till varför jag inte ska ta åt mig. Varför jag inte behöver bli så arg eller ledsen. Och därifrån är det inte långt till att mina känslor kring händelsen ogiltigförklaras, eftersom det faktiskt finns en "giltig" förklaring till beteendet.

Jag är uppväxt så.

Med en närstående som alltid kom med massor av tänkbara förklaringar till varför jag hade blivit illa bemött. Som ogiltigförklarade min ilska och min ledsenhet genom att berätta att personen hade skäl att bete sig så. Som själv betedde sig illa och alltid hade sitt dåliga mående som försvar. Hur jag mådde på grund av hur jag blev behandlad var aldrig viktigt. Min ilska var aldrig giltig och det fanns aldrig fog för mina tårar. Som att det skulle trösta mig att förstå varför - som att det skulle hjälpa mina känslor att krympa.

Förklaringen gjorde att jag inte hade rätt till mina känslor.

De blev i stället förknippade med skam. Skam för att jag inte tog hänsyn till den andre. Skam över att jag var egoistisk och självisk när jag blev arg. Skam för att jag inte var omtänksam och hänsynstagande - mot den andra. Något jag skulle trycka undan.

Så jag vill att du tänker dig noga för innan du förklarar. Innan du försvarar den andres "rätt" till att bete sig illa. Innan du bidrar till att ogiltigförklara.

För visst kan det vara bra att få en förklaring till någons beteende, men samtidigt så är ju förklaringen i sig själv inget försvar till att personen har betett sig illa.

Men det är faktiskt aldrig okej att bete sig illa oavsett vilka skäl du har till att göra det.

Det spelar ingen roll vilka skäl det finns till att ledarredaktionen på Expressen väljer att publicera fördomsfulla och stigmatiserande krönikor - det är ändå inte okej. Det skadar människor lika mycket även om skulle vara "bara" en sommarvikarie som är författaren, en ung människa utan egna erfarenheter av att vara sjukskriven, eller någon som inte har några egna barn eller erfarenhet av NPF.

Oavsett vem som skrivit dem gör orden illa människor - på kort sikt, men också på lång sikt. Och det är inte okej att bete sig så!

Däremot är det okej att reagera. Att bli lesdsen, arg - och att agera. Och protestera.

För du har rätt till dina känslor.

2 kommentarer:

  1. SÅ bra skrivet! Har liknande upplevelser under min uppväxt. Kände länge att jag inte hade rätt till mina känslor, men det har utmattningen hjälpt mig med att acceptera alla känslor. Vi har rätt till våra känslor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, vi har rätt till våra känslor! Det är något jag verkligen försöker lära mitt barn, det och att uttrycka sina känslor. Och säga ifrån!

      Radera

Om varför jag inte använder begreppet kroniskt trötthetssyndrom

Det var varit mycket i media om ME/CFS den senaste tiden, vilket är glädjande. För ju mer uppmärksamhet sjukdomen ges och ju mer relevant f...