måndag 22 augusti 2016

Ta vara på kompetensen!

I det kontaktnät jag har fått genom den här bloggen (med förgreningar på Twitter och Facebook) finns människor med en enorm kompetens.

Det finns fulla vårdteam och skolpersonal nog att bedriva pedagogisk verksamhet. Det finns jurister, FK-handläggare, beteendevetare och statsvetare mfl. Det finns inifrånperspektiv på en mängd olika sjukdomar och funktionsnedsättningar. Det finns personer som är i arbete, de som är långtidssjukskrivna, studerande, arbetslösa, föräldralediga, de som har aktivitetsersättning eller sjukersättning - och också de som valt att kliva av karusellen helt och ställt sig helt utanför det så kallade trygghetssystemet. Vi är människor från flera olika kulturer - invandrare, svenskar och utvandrare. Människor med olika bakgrund och med en enormt stor sammanlagd livserfarenhet.

Alldeles för mycket av den här kompetensen går till spillo. Helt i onödan. På grund av förutfattade meningar, fördomar, funkisförtryck, ableistiska traditioner och system som värderar kompetensen olika beroende vem som är bärare av den.

Människorna i mitt kontaktnät behandlas som att de saknar kompetens bara för att de inte (längre) fungerar som normen. Det är så tragiskt!

Jag tänker ofta på vad vi skulle kunna åstadkomma om vi tilläts använda vår samlade kompetens trots att vår kapacitet är nedsatt jämfört med normens. Och om vi inte begränsades av missuppfattningen att någon med nedsatt kapacitet inte kan vara kompetent. Jag önskar att jag kunde få vara med och samla ihop kompetensbaserade dream-teams för att utveckla och öka kvalitén i olika verksamheter.

I det här inlägget tänker jag ge er en vidare bild av vad jag menar när jag pratar om kompetens. För det är så mycket mer än det som människor i allmänhet tänker på när de hör ordet.

Till att börja med behöver vi skilja på kompetens och kapacitet:
"Kompetensen är det jag har fått med mig i livet. Min livs- och yrkeserfarenhet och min kunskap. Hit hör också det som kan kallas talang och fallenhet. Mina färdigheter. Det handlar mer om kvalitet än om kvantitet. Kapaciteten är mina möjligheter att använda det jag har med mig. Min förmåga. Det inrymmer både det jag kallar aktivitetsomfång och aktivitetstakt. Det säger egentligen ingenting om  kvaliteten på mitt utförande utan mer vilka aktiviteter/hur många jag har kapacitet att utföra - kvantiteten. Kompetensen är som en ljusslinga i en finklädd gran - kapaciteten är som elektriciteten som ger ljusslingan möjlighet att lysa." (ur inlägget Skilj på kompetens och kapacitet!)

All kompetens jag har är inte användbar i alla lägen. Viss kompetens är väldigt knuten till en specifik situation, annan är mer allmängiltig. En del kompetens går att få genom utbildning - annan kan du endast tillgängliggöra dig genom egna upplevelser och erfarenheter. Om vi tänker att kompetensen innefattar allt jag har fått med mig i livet kommer det också innebära att mycket av det människor ser som negativa, meningslösa erfarenheter trots allt kan räknas in som en del av kompetensen.

För att förstå vidden av begreppet kompetens behöver vi bena ut vilka olika typer av kompetens det finns:

Syntolkning: En bild med en mindre stjärnform inuti en större stjärnformen. I den lilla finns texten: Kompetens. Det individen har med sig av erfarenheter, kunskaper och färdigheter. I den stora står ett ord i varje spets; Yrke, Roll, Erfarenhet, Diagnos, Livserfarenhet, Kultur, Utbildning, Kön.

Nedan följer en genomgång av de olika typer av kompetens som presenteras i bilden:
Yrkesspecifik kompetensDetta är väl det som gemene man främst förknippar med ordet kompetens. Det är detta som hamnar i vår CV. Den som har ett vårdyrke får i en patientroll en alldeles speciell dubbel kompetens. Liksom en lärare som själv går en utbildning etc. Men även personer med andra yrken kan bidra i en verksamhet de inte är anställda i. Exempelvis kan en statsvetare använda sitt yrkeskunnande i kombination med sin patienterfarenhet för att analysera maktförhållandena i vården med en helt annan ingång än någon som inte har patientperspektivet. Likaså skulle många andra typer av yrkeskompetens ur patientperspektiv vara värdefull för vården att ta in.
Rollspecifik kompetensEn person kan ha många olika roller samtidigt och rollerna förändras under livets gång. Med varje roll följer särskilda erfarenheter, kunskaper och färdigheter. Exempel på roller: Patient - personal, chef - underställd, lärare - elev, förälder - barn, arbetstagare - arbetssökande.
Erfarenhetsspecifik kompetensKompetens som utgår från en speciell händelse eller uppkommen situation exempelvis en avgränsad behandlings- eller utbildningsinsats, en olycka, förlossning eller semesterresa. Detta är väl egentligen enda gången som min kompetens efterfrågats, enstaka gånger i vården, vid utvärdering av behandling enskilt eller i grupp.  
Diagnosspecifik kompetens: Den kunskap, erfarenhet och färdigheter någon tillägnar sig som står i direkt relation till en självupplevd diagnos. Kompetensen speglar inifrånperspektivet. Denna typ av kompetens kombineras ofta med flera andra typer av kompetenser och berör oftast alla roller hos en person. Ett exempel på diagnosspecifik kompetens: en person med diabetes tillägnar sig viss kunskap tack vare diagnosen. Både medicinsk: om sjukdomen, mätvärden, medicinering osv - men också erfarenhetsmässigt: exempelvis hur lågt blodsocker känns i kroppen. Kompetensen är teoretisk och praktisk, individuell och allmängiltig, kunskapsbaserad och erfarenhetsbaserad - samtidigt. Viss diagnosspecifik kompetens är individuell och erfarenhetsbaserad men viktig för vårdpersonalen att ta till sig. Viss diagnosspecifik kompetens är densamma som vårdpersonalens yrkesspecifika kompetens. Personer med samma diagnos kan ha erfarenheter som skiljer sig åt men dela samma kunskap. 

Livserfarenhetsspecifik kompetens: All den erfarenhetsbaserade kompetens som en person tillägnar sig under livet. Det som har med uppväxt, familjeliv, nöjen, livskriser osv att göra. Berör en persons alla roller. Den samlade yrkesspecifika erfarenheten brukar skiljas från livserfarenheten men kan egentligen sägas vara en undergrupp.

Kulturspecifik kompetens: Den som någon gång rest utomlands till en främmande kultur har fått känna på hur det är att sakna kompetens för en specifik kultur. Även om det är svårt att avgränsa vad som ÄR en speciell kultur eller vad som är "kulturella värderingar" så blir det i mötet med andra kulturer tydligt att det finns skillnader. Exempelvis språk, mat, kroppsspråk, traditioner och symboler.

Utbildningsspecifik kompetens: Gäller inte bara tillägnandet av en specifik typ av kunskap utan erfarenheten av att utbilda sig, gå i skolan.

Könsspecifik kompetens: Kunskap, erfarenheter och färdigheter du får med dig genom att leva i en kvinno- eller manskropp. Hit hör även den kompetens som har att göra med att vara transsexuell.
 
En person kan ha en mängd kompetens som kan användas i många olika kombinationer och konstellationer beroende på sammanhang och behov. Det gäller även personer med nedsatt kapacitet.

En patient kan exempelvis ha med sig flera olika typer av kompetens som kan tas tillvara i vården. Det kan handla om tidigare tillägnad kompetens reflekterad i ljuset av pågående patienterfarenhet - exempelvis yrkeskompetens eller kulturell kompetens, diagnosspecifik kompetens och mer specifik kompetens utifrån särskilda erfarenheter från vården - exempelvis en viss behandlingsform. Naturligtvis behövs respekt för att kapaciteten att använda kompetensen på normens vis kan saknas. Men det betyder för den skull inte att det är okej att ignorera den helt och hållet. Att ta för givet att den inte är värd att ta tillvara bara för att du möter någon i en viss roll.

När jag talar om dream-teams med exempelvis funktionsnedsättningar som spetskompetens, innebär det inte att nedvärderar den kompetens som finns idag. En läkares yrkeskompetens kan inte ersättas med en patients specifika roll- eller diagnoskompetens. Däremot kan de fungera som varandras komplement. Vi kan inte kräva att alla onkologer ska ha egen diagnosspecifik kompetens, men vi kan förvänta oss att patientens diagnosspecifika kompetens tas tillvara och värderas högt. Och att den dubbla kompetens en cancersjuk onkolog faktiskt har värderas som en merit och tas tillvara - i stället för att den suddas ut när hen går in i patientrollen.

Vi behöver sluta se personal som givare och patienter som mottagare. För det är inte en enkelriktad väg däremellan.

Synen på kompetens behöver förändras, vidgas och omfatta mer än det som formellt finns i någons CV. Vi behöver komma ifrån att kompetensen värderas olika utifrån vilken roll personen befinner sig i. För att det ska hända finns det frågor som behöver ärliga svar: Hur värderas kunskap, erfarenheter och färdigheter? Vilken kompetens räknas som giltig - och i vilka sammanhang? Är min roll avgörande för hur trovärdig och pålitlig kompetensen beräknas vara? Vilka föreställningar och fördomar förhindrar att kompetensen tas tillvara? Först när människor är ärliga i frågor som dessa kan en förändring komma till stånd.

Men en förändring börjar först och främst med din inställning till de du möter och hur öppen du är för att ta in fler perspektiv än ditt eget. Hur mycket distans du väljer att hålla mellan dig själv och andra.

Om du vågar beröras. Och har mod att förändras.

______________________________________________________________________________
I min text använder jag framför allt exempel ur vården. Men det går lika bra att tänka utifrån hur kompetens tas till vara i andra verksamheter, exempelvis skola. Det här är mina tankar om olika typer av kompetens och hur jag anser att de ska tas till vara. Jag ger inte anspråk på att sitta på den fulla sanningen. Dela gärna med dig av dina tankar. 

Andra inlägg som berör kompetens:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hopp eller bristande verklighetsförankring?

Har tänkt vidare på texten från igår. På hur det kanske framförallt handlar om erfarenheten av omgivningens brist på verklighetsförankring...