torsdag 1 september 2016

Att älska mej...

Jag skulle vilja ge mej själv mer kärlek. Älska mej mer. Ha mer tålamod med min ofungerande kropp. Vara mindre frustrerad och arg för att den strejkar.

Jag skulle behöva få ro att ge min kropp det den behöver. Vila och näring. Och aktivitet på den nivå den klarar av. Hitta saker som kan ge mig glädje utan att kroppen samtidigt får slita hårt.

Jag skulle vilja kunna släppa taget om det jag inte längre klarar av. Sätta det på paus men ändå älska den jag är just nu. Att inte älska mig själv mindre för att jag inte längre kan prestera som förut.

Jag behöver visa min kropp att jag älskar den. Behöver sätta upp gränser för att skydda mej själv. Sätta ner foten och säga nej - nu är det nog. Ha omsorg om mej. Det är dags nu.

Jag har låtit andra styra för länge. Låtit deras väg skada mej. I god tro om att de vetat bäst. Och av rädsla för att vara besvärlig, och att bli betraktad som obstinat. Den udda.

Jag vill älska mej ändå. Även om jag är udda. Även om min kropp inte följer gängse normer. Även om andra betraktar mej som mindre värd. Obrukbar och orelaterbar.

Jag måste sluta skämmas för att jag inte fungerar. Sluta be om ursäkt.

Så nu vänder jag blad. Och börjar om. Ett steg i taget på en annan väg. Tillsammans med mej själv.

Behöver du älska dej själv mer, är du välkommen med på vägen! 

4 kommentarer:

  1. Jag önskar dig mer kärlek och fördragsamhet med dig själv! Brukar ge mig själv en klapp på axeln när jag åstadkommit nåt jobbigt som jag dragit på länge men till sist gjort och det gör faktiskt skillnad har jag märkt. Det blir inte så självklart att klara den där grejen, utan nåt jag sätter värde på och berömmer mig själv för när det väl händer. Det kan gå år ibland innan det händer...
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack min vän! Den här texten har varit väldigt betydelsefull för mej, ett avstamp mot något nytt... eller egentligen det som fick mej att skriva den här texten. Tack för din omtanke! <3 Kram

      Radera