fredag 16 september 2016

Ingen fredags-flex

Att vara sjuk(skriven) är verkligen inget latmansgöra. Det är tvärt om tuffare än något arbete jag någonsin haft. För jag är ALDRIG ledig. Dygnet runt, vecka efter vecka, månad efter månad, år ut och år in. Arbetet tar aldrig slut. Jag får aldrig semester. Ingen paus.

Det går inte bestämma att det varit en tuff vecka och flexa ut tidigare. Ta en lugn kväll. Chilla. Vart jag än går följer sjukdomen med mej.

Smärta och trötthet är inte farligt. Men väljer jag att leva som de inte fanns växer de sej bara starkare. Och knockar mig fullständigt. Att ignorera en låg energinivå är ungefär lika effektivt som att ignorera att du har ont om pengar. Du får alltid betala tillbaka senare.

Därför behöver jag tänka igenom allt jag ska göra. Prioritera. Planera noggrant. Ransonera min lilla energi. Vara måttfull. Säga nej.

Det är skittråkigt att vara sjuk. Besvärligt att vara begränsad. Att alltid vara sansad och klok. Att inte vara spontan. Övermogen. Det är svårt att vara nöjd. Att inte gapa över det stora. Men jag vet att enda chansen till livskvalitet är om jag nöjer mej med det lilla.

Men, mitt liv är ändå inte allt igenom meningslöst. Jag är rik men kan bara utnyttja det i väldigt liten omfattning. Jag saknar inte innehåll, jag saknar utrymme.

2 kommentarer:

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...