måndag 26 september 2016

Olika tempo men inte ojämlika

En av de svåraste saker med att ha en begränsad kapacitet är att behöva lita till att andra anpassar sig efter mig.

Jag kan känna mig så självisk trots att det inte överhuvudtaget har med min vilja att göra. Trots att jag inte har något val.

Det känns olustigt att läsa om när funkisar  framställs som bortskämda egoister som kräver anpassning. För det är sån missuppfattning och extremt förminskade att reducera problemet till att handla om ovilja och lathet.

Normfungerande  har möjligheten att hålla ett högt ELLER ett lågt tempo men jag klarar faktiskt bara av ett lågt. Jag KAN inte anpassa mig till en hög nivå utan är helt och hållet beroende av att andra anpassar sig för min skull!

Hur gärna jag än vill ha en högre kapacitet så är det ingenting jag kan kontrollera med viljekraft. Tyvärr.

Så jag behöver din förståelse och din respekt. Att du är villig att sänka dig till en nivå som jag också klarar av.

Jag vill att du förstår att jag kan vara kompetent trots min låga kapacitet. Att vi går i olika takt behöver inte betyda att vi är ojämlika.

2 kommentarer:

  1. Så sant, så sant. Jag är just på väg att göra ett experiment, att åka till andra sidan av klotet i 3,5v OCH kräva anpassning av maken till min takt... I detta afrikanska land är tempot ett helt annat än här och jag mår bra av det. Det jag inte mår bra av är att ta sig dit och hem, så denna gången har jag ställt krav på smartare flygtider med inga byten och totallugn när vi anländer, trots många vänner att träffa. Gissa hur det får mig att känna mig?! Besvärlig...men jag har faktiskt inget val, det har min man.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, det låter fantastiskt! <3 Hoppas att det kan fungera och att du kan hitta det utrymme du behöver trots höga förväntningar från dej själv och andra.
      Stor kram!

      Radera