fredag 23 september 2016

Vardagsrehabilitering (Del 2) God självkännedom

Det här är andra delen i en serie inlägg som handlar om de copingstrategier jag använder för att hantera mitt begränsade aktivitetsomfång, brist på energi och dåliga återhämtningsförmåga. Det som är min vardag. Egentligen är det ju det hela min blogg handlar om - men här gör jag ett försök att sammanfatta hur jag hanterar det som faktiskt blivit mycket mer långvarigt än jag någonsin kunde tänka mig. Läs första inlägget i serien här.

Det finns tre huvudområden som jag arbetat med allra mest i min vardagscoping. Det är att hushålla med den begränsade energin, att hantera olika symtom och funktionsnedsättningar samt att behålla och hitta livskvalitet i en svår situation. Dessa tre kommer att tillägnas var sitt blogginlägg. Det här inlägget kommer dock att handla om det som ligger till grund för att överhuvudtaget få de andra tre att fungera, nämligen en god självkännedom.

En god självkännedom i det här sammanhanget handlar om att förstå dig själv som du fungerar just nu i förhållande till hur du tidigare fungerat. Det handlar också om att kunna se och förstå varför din kropp reagerar som den gör. Du behöver kunna bedöma vilket aktivitetsomfång du har och vilken aktivitetstakt du klarar av - alltså hur stor din kapacitet är och vad den räcker till. Plus var dina gränser går och vad som händer när du passerar dem.

I stället för att utveckla texten mer i detta inlägg har jag valt ut några texter som sammanfattar behovet av en god självkännedom. Det är tankar som jag själv har haft stor nytta av i min vardagscoping:

En enkel bild som kan användas för att förklara brist på energi och försämrad återhämtningsförmåga.

Vad händer då, när allt plötsligt bara handlar om överlevnad? Jo, jag märker att jag börjar skala...och skala...och skala av - och tillslut finns bara skuttet kvar - allt för att lyckas med att hålla näsan över vattenytan. Viktiga saker för det långsiktiga måendet prioriteras bort för det som måste göras nu - kortsiktigt.

Hos personer med begränsad energitillgång och bristande återhämtningsförmåga är aktivitetsomfånget inskränkt. Det innebär att det varken finns utrymme för lika mycket aktivitet som hos någon med fungerande återhämtning och energinivå, eller tillräckligt med utrymme för att anpassa aktivitetsnivån.

En person med begränsad energi och bristande återhämtning har ett mindre aktivitetsomfång jämfört med en person med normal energinivå och fungerande återhämtning. Men även aktivitetstakten påverkas eftersom ett mindre aktivitetsomfång automatiskt kräver att jag delar upp aktiviteter i mindre steg.

Enkelt uttryckt skulle jag vilja säga att kompetensen är något jag har - medan kapaciteten är mina möjligheter att använda det jag har. Kompetensen är som en ljusslinga i en finklädd gran - kapaciteten är som elektriciteten som ger ljusslingan möjlighet att lysa.

Livet med belastningskänslighet, långvarig smärta och utmattning är som att gå på en smal väg. På ena sidan finns diket "inaktivitet" och på andra sidan finns diket "för mycket aktivitet". Det bästa är att balansera mitt på vägen, men av olika anledningar är det riktigt svårt. 

Att jag vill mer än jag har kapacitet skapar frustration. Om jag kliver över min gräns och anstränger mig för mycket ökar symtomen och jag tvingas till en ofrivillig reträtt. Jag blir än mer begränsad i min kapacitet och frustrationen ökar ytterligare.

Nästa inlägg i serien kommer handla om hur jag gör för att hushålla med min begränsade energi.

2 kommentarer:

  1. Suverän föreläsning!!! Klockrent, tydligt och prdagogiskt. Hurra för dig!
    Kram Sofia

    SvaraRadera

Om varför jag inte använder begreppet kroniskt trötthetssyndrom

Det var varit mycket i media om ME/CFS den senaste tiden, vilket är glädjande. För ju mer uppmärksamhet sjukdomen ges och ju mer relevant f...