söndag 30 oktober 2016

Ett liv i koncentrat

Tunga tankar i natten. Om livet som inte blev. Och om framtiden som är så svår att ta in. Och om nuet som är så tärande.

Ska det vara så här resten av mitt liv? Jag, med ett litet minifönster mot världen som bara öppnas på glänt en pytteliten stund varje dag? Hur ska jag klara det? Att det fortsätter, och fortsätter tills den dagen jag dör. 

Så extremt begränsat, litet. Som ett förtorkat russin.

Långsamheten tvingar mej att möta mej. Mitt svaga, bräckliga jag men också jag i min fulla potential. En krock som framkallar djup sorg. För det gör ont att vilja leva så mycket mer än kroppen klarar. Det är extremt smärtsamt. 

Men är tacksam att jag har viljan kvar. Att leva.

Jag har insett att jag bär på en (befogad) rädsla att bli deprimerad. Tappa livslusten som håller mig uppe. Att förstå det var befriande! När jag förstod att känslan var extrem energibrist i kombination med rädsla, kände jag mig lättad. 

För energibristen vet jag hur jag hanterar.

Jag måste koncentrera mej på nu. Ingenting av min sällsynta och värdefulla energi får förspillas på onödigheter. Varje stund behöver inte vara lycklig, men varje stund ska vara på riktigt. Meningsfull. Genomtänkt. 

Och prioriterad.

Det verkar som att människor som har en begränsad tid att leva, ser till att leva varenda minut de har kvar. Tar vara på det levande livet. Är det likadant för oss med extremt begränsad kapacitet, att vi ser till att använda varje droppe energi till att leva de bästa liv vi kan?

Om jag ska leva resten av mitt liv förkrympt vill jag inte försvinna, utan i stället bli mig själv i koncentrat. Förtätad och förfinad. Där allt onödigt kokats bort och bara det mest sanna jag är kvar. Som en lyxig reducerad sås. Utan onödiga tillsatser. 

Bara alltigenom jag.



2 kommentarer:

  1. Så fint skrivet och så sårbart....
    Tårarna brinner bakom mina ögonlock... precis så.. du satte ord på mina känslor IGEN!!

    SvaraRadera

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...