onsdag 26 oktober 2016

Hur kan du som arbetar i vården minska den systemrelaterade stressen?

Välj att betrakta människan framför dig som kompetent - oavsett om det är en patient med kraftigt begränsad kapacitet - det är nämligen ingen omöjlig ekvation.

Var förberedd och påläst när du träffar patienten. Utgå inte från att hen klarar av eller orkar att berätta fritt. Förvänta dig inte att patienten ska uppdatera dig om sin sjukhistoria bara för att du är ny.

Gå inte på myten om att alla sjuka människor vill för lite eller att de har låg motivation. Ta reda på vem det är du möter och hur hen fungerar först innan du antar något. 

Undvik floskler och mantran, de är sällan till gagn för någon. De är inget ett bra sätt att varken uppmuntra, lugna eller mana på. De är mest förlöjligande. Och ge inte allmänna råd innan du har tagit reda på vem det är som sitter framför dig och vad just hen har för förutsättningar!

Försök hålla din frustation - över att vissa patienter inte går att bota - i schack. Patienten har nog med att hantera sin egen frustration. Använd aldrig falskt hopp för att avsluta ett möte - att få höra "då hoppas vi att det händer något till nästa gång" lägger en enorm förväntan på prestation även om det inte är så du menar. 
  
Dokumentera inte för att ha ryggen fri utan för att det ska enkelt ska gå att följa patientens vårdhistoria. Skriv vad som sagts, vad som beslutats och vad som är planen framåt. Undvik att skriva hälften och hålla andra hälften i huvudet, det ökar risken för misstolkningar.

Samarbeta med dina kollegor, och red ut konflikter. När ni är oeniga ger ni med all säkerhet patienten motstridiga besked och omöjliga val. Om du misstycker med en annan läkares diagnos, eller någon annan kollegas rekommendationer. Ta hellre diskussionen med den berörda personen istället för att ifrågasätta patienten!

Skippa skitnacket om patienterna i personalrummet, den råa jargongen! Din inställning märks i mötet med patienterna även om de inte hört vad du sagt. Visa respekt.

Sträva efter samsyn och utgå från patientens upplevelse av situationen. Gissa inte! Prata med varandra och framför allt - prata med patienten! Försök att lösa praktiska problem i stället för att skjuta över dem till en annan instans. Om planer förändras meddela alla berörda.

Kontrollera om det du tror är möjligt verkligen är det innan du lovar att patienten ska få hjälp hos någon annan instans/person. Se till att inte patienten måste vara budbärare mellan dig och andra instanser. Minska patientens samordningsbörda genom att faktiskt prata med dina kollegor.

Om du ökar din kunskap om de andra delarna i vårdkedjan och sjukförsäkringen, är chansen till samsyn större än om du bara antar att du redan vet och tänker att de andra får sköta sitt.

Ta inte automatiskt patientens egna förslag som kritik mot dig själv. Se det som ett sätt att öka möjligheterna till bättre bemötande och behandling för alla patienter. 

Fundera på om verksamheten är anpassad efter den tilltänkta målgruppen. Vet du om patienterna upplever att det är så eller är det bara något du antar? Ta reda på vad de tycker är besvärligt, frustrerande eller svårt i mötet med din enhet (eller enheterna de är i kontakt med) och gör förändringar för att minska det och öka kvaliteten.

När era rutiner utgår från er egen organisation eller den "tillfälligt sjuka men annars friska normen" innebär detta oftast ett enormt merjobb för den som är långvarigt sjuk. Detta är riskfaktorer för att göra patienten sjukare.

Tidsbokning för uppföljning eller nytt sjukintyg bör bokas i samband med besöket. Patienten kan inte gissa sig till den övergripande koll på mottagningens totala belastning. Och därför inte veta när i tid det är dags att höra av sig. Förseningar i tex utfärdandet av förnyat sjukintyg kan få stora administrativa, ekonomiska och andra stressande konsekvenser för patienten.

Är din mottagning tillgänglig för personer med olika funktionsnedsättningar? Tyst del med dämpad belysning i väntrummet? Möjlighet att ligga vid besök och möten? Plats för rullstol/rollator. Hjälpmedel för patienter som inte kan ta sig upp på brits självständigt? Möjlighet att justera belysning i undersökningsrum? Osv.

Vilka kontaktvägar finns? Finns möjlighet att kommunicera skriftligt? Via telefon? Via videolänk? Finns möjlighet till hembesök för de patienter som försämras av besöka vården?

Detta och mycket mer är viktiga delar för att minska den sekundära stressen som patienterna utsätts för. 

Till sist:

Vi patienter märker av om ni har hög arbetsbelastning, och många av oss har själva blivit sjuka av just detta. Det gör att vi ser och förstår hur du har det! Men att du inte mår bra får aldrig bli en acceptabel ursäkt för ett dåligt bemötande.

_________________________________________________________________________
Tidigare inlägg i serien om sekundär systematisk stress:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En ärlig ursäkt…

Alltså, det är dags nu. Jag måste krypa till korset och be er alla om ursäkt. Jag har varit till en sådan belastning på grund av min oerhör...