torsdag 8 december 2016

Det sjuka systemet

Under de senaste dagarna har media rapporterat om den enorma mängd sjukintyg som Försäkringskassan begär komplettering av, och även den stora ökningen av patienter som får avslag på sin ansökan. Det talas om patienter som hamnar mellan stolarna, att kraven på komplettering är en negativ arbetsmiljöfaktor för läkare och hur det både hotar patientsäkerheten och är rättsosäkert.

Om du har människor i din närhet som är sjukskrivna är inget av detta några nyheter.

Men i den ensidiga rapporteringen skulle jag vilja lägga till en sak som jag tycker att man helt missar. Att långa handläggningstider, bristande samordning och samsyn, ekonomisk osäkerhet och så vidare inte bara leder till att sjukskrivningen förlängs och återkomsten till arbetet försenas. Nej, det leder också väldigt ofta till en ökad stress för den sjuke vilket i många fall försämrar själva sjukdomen.  

Det är alltså inte så att den sjuke bara står still och sysslolös och väntar på grund av trögt maskineri, utan den riskerar hela tiden att knuffas bakåt av själva systemet.

Igår påtalade socialförsäkringsminister Annica Strandhäll vikten av tidiga insatser och god samordning i en intervju i Sveriges radio - och hon hänvisade till riskerna som finns med sjukskrivning:
"Tre månaders heltidssjukskrivning leder till att i 70 procent av fallen så kommer man inte tillbaka till arbetsmarknaden igen"

Men är snabb återkomst till arbetet verkligen det skydd man vill påskina?

Själv har jag upplevt att just denna retorik många gånger praktiskt används som ren skrämselpropaganda. Något som slängs ut i luften ett sätt att "motivera" sjuka patienter att gå med på en viss behandling eller för att minska sjukskrivning och öka sin arbetstid i ett snabbare tempo. Typ: "Du måste skynda dig att bli frisk annars kanske du aldrig kommer kunna jobba igen!"

Den här typen av retorik sätter en enorm press på en sjuk människa. 

För ärligt talat så är inte ens de svårast drabbade, av de långtidssjukskrivna jag mött, människor som gett upp sin längtan efter att kunna arbeta igen. Trots att inte ens den basala vardagen fungerar. Viljan och drömmen om att få arbeta är ofta stark och vissheten att förmodligen inte kommer kunna återgå till arbetet leder för många till en stor sorg och frustration. Många är också de, som likt jag, försökt att återgå gång på gång och deltagit i en mängd olika rehabilitering med uteblivet positivt resultat. Skammen över det i samhällets ögon uppenbarliga misslyckandet, är ofta stor. 

Jag skulle vilja veta hur stor gruppen som inte kommer tillbaka till arbetsmarknaden egentligen är - hur många som är sjukskrivna mer än tre månader och vilka diagnoser de har. Jag skulle också vilja veta vad statistiken som Strandhäll redovisar egentligen betyder, och var den kommer ifrån.

De jag har mött som använt den här typen av statistik i sin retorik har hänvisat till "studier" och "forskning". Men ingen av de jag frågat har vetat vilka studier som åsyftas och om forskningen gett upphov till några alternativa tolkningar av resultatet. Utan detta verkar vara en sanning som ingen egentligen vet var den kommer ifrån, ungefär som att det vore en del av en allmän kunskap eller sunt förnuft.

Själv kan jag se flera olika tänkbara tolkningar av den här typen av statistik:
  1. Arbete är i sig själv en skyddsfaktor för att inte utveckla sjukdom och därför kan arbetet i sig själv ses som en del av en botande behandling.
  2. De människor som inte återgår i arbete efter tre månader är så pass begränsade av sin sjukdom att arbetsförmågan inte återkommit på grund av det.
  3. Att vara sjukskriven innebär en hög belastning för den sjukskrivne och många försämras i sin sjukdom på grund av bristerna i systemet. Ju längre du är sjuk och ju sjukare du är desto fler delar av systemet involveras och komplexiteten ökar. Risken att drabbas av stressande systemfel ökar alltså ju längre sjukskrivningen fortskrider.
  4. I gruppen som inte kommer tillbaka till arbete finns människor som är feldiagnosticerade vilket gör andelen som inte återgår större än förväntat. De som är feldiagnosticerade riskerar också att bli felbehandlade och ytterligare försämrade på grund av detta. 

Din tolkning påverkar naturligtvis vilka åtgärder du väjer att satsa på för att minska problemet med långvariga sjukskrivningar. Naturligtvis är det inte så enkelt att det bara finns en orsak till att människor inte återfår arbetsförmågan. Det vore naivt att påstå. Förmodligen är det en individuell kombination av många olika faktorer.

Men att välja att presentera sådana här siffror utan att redogöra för källan och lämna tolkningen till lyssnaren är i mina ögon varken särskilt trovärdigt eller ansvarsfullt  - dock är det väldigt effektfullt rent retoriskt.

Nej. 

Människor som behöver sjukskrivning på grund av att arbetsförmågan är nedsatt måste mötas av ett system som hjälper i stället för stjälper. Ett system som är helt - där sjukvård, myndigheter och arbetsgivare samarbetar som en enhet med patientens bästa för ögonen. Patienter är människor, individer som behöver rätt diagnos, rätt bemötande och behandling samt en rimlig plan framåt. Om den planen inbegriper arbete eller inte är helt och hållet beroende av de andra faktorerna.

En sak är jag dock övertygad om. Att sjukförsäkringssystemet fungerar dåligt idag är inte i sig själv inte en rimlig anledning att hålla människor utanför det - att inte sjukskriva dem. När vi gör det riskerar vi istället att de blir ännu sjukare.

Om ett system fungerar dåligt måste systemet förändras - eller bytas ut - i stället för att undvikas.

_____________________________________________________________________________
Relaterade artiklar:

"Statistik som Försäkringskassan har tagit fram åt Ekot visar att antalet indragna fall av sjukpenning mer än fördubblats: 14 000 personer har fått sjukpenningen indragen under årets första nio månader, i jämförelse med 6 750 personer under samma period i fjol."

"Frågor som är omöjliga att besvara eller helt irrelevanta – och som kostar tid, kraft och  miljontals skattekronor. Rapporten Kompletteringsträsket från Företagsläkarna visar att två av tre begäranden om komplettering från Försäkringskassan inte anses relevanta av läkarna och kostar samhället stora summor varje år."

"Just nu så är det så att de intyg som skickas in blir mer eller mindre rutinmässigt ifrågasatta. Vi hamnar i en diskussion med Försäkringskassan som inte leder någonstans. Det för inte patienten tillbaka till arbete."

"I min vildaste fantasi kunde jag som läkare aldrig föreställa mig att rätten att få ersättning när man är sjuk skulle ifrågasättas som nu sker."

11 kommentarer:

  1. Var är vi på väg egentligen och vad vill vi ha för samhälle?
    Känner samma oro som du inför det som nu händer.
    Regeringen lägger nästan en halv miljard kronor på ett nytt IT-system för att samordna kontakten mellan FK OCH vården.Tanken är god om det handlar att underlätta handläggningen av sjukskrivningar och därigenom snabbare få ut sjukpenning till den människor som är sjukskrivna men sen då......???Jaga inte de människor som redan mår dåligt och lider av den systemrelaterade stress du så bra har skrivit om.Jag känner den också.
    Jag har varit sjukskriven för utmattning i snart ett år.Det är en kamp varje dag.
    Min högsta önskan är att få tillbaka min energi och kraft igen.Jag vill verkligen leva igen och få tillbaka min kapacitet och mina förmågor igen.
    Längtar efter att komma tillbaka till ett arbete hållbart på tid.Där jag inte går sönder för att jag egentligen måste utföra flera personers arbete för att räcka till.
    Hur vore det om våra politiker för en gång skull började i rätt ände.
    Vi vet alla vad som behövs egentligen.Denna kortsiktighet gör mig så bedrövad.
    Vi är människor med själ,hjärta och hjärna.I detta samhälle där vi springer snabbare och snabbare,ska prestera bättre och bättre,nå högre och högre glömmer vi det.
    Vill vi ha ett kallt och hårt samhälle där vi inte får vara människor på våra olika villkor? Oavsett om vi lever i en period av sjukdom,som friska eller med kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar.
    Jag tänker rösta i nästa val om det finns något parti som vågar stå upp för den lilla människan.Vi behövs alla.Alla tillsammans blir till en fantastisk helhet om vi bara vågar tro på det.
    Sänder en stor styrkekram till er alla som kämpar på olika sätt i kontakt med FK,vård eller andra instanser i samhället.
    En stor styrkekram till dig som lyfter detta viktigt ämne!
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annica att du delar med dej. Och för din uppmuntran! Kram

      Radera
  2. Den där statistiken om 3 månaders sjukskrivning och att 70 procent inte kommer tillbaka till arbetsmarknaden. Blir ledsamt när man tror att människor blir friskare bara för att de inte sjukskrivs. Tragiskt när man använder statistiken som om att människor blir sjuka av att vara sjukskrivna eller att människor skulle bli friskare av att gå till arbete när de egentligen är sjuka. Detta sa man redan för 15 år sedan. Undrar just nu hur gamla siffrorna är. Jag är iaf tacksam för att jag får möjlighet till att läka och bli frisk. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis. Jag undrar vad som ligger till grund för forskningen, vilka som stått bakom den och hur gammal den är!
      Kram

      Radera
  3. Kan du inte skicka det här inlägget till de stora dagstidningarna?? En röst inifrån...
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Hade önskat att min kapacitet räckte. Men det är för många variabler att ta hänsyn till (forma om i deras format och krav på antal tecken, och de vill inte att man är anonym) tyvärr. Kram

      Radera
  4. Åh, vad bra du skriver!!!! Jag håller med om allt och jag önskar av hela mitt hjärta att många, många fler i riksdag och regering och på Försäkringskassan med flera instanser fick läsa detta inlägg. Kan du inte skicka in detta som debattartikel till Dagens Nyheter, SvD, Sydsvenska Dagbladet, Aftonbladet, NSD, Dalakuriren, Expressen och varenda tidning i hela landet?! Skicka med dina andra utmärkt klarsynta och välskrivna inlägg om systemrelaterad stress också.
    Själv känner jag efter de senaste dagarnas nyhetsrapportering av ökade stressnivåer bara av att höra om detta med de av försäkringskassan refuserade läkarintygen och undrar med oroligt klappande hjärta hur dessa sjuka stackare som dessutom ( förutom sin sjukdom) drabbats av detta har det nu och när detta kommer att drabba mig.
    Verkligen inte hälsofrämjande, varken för mig eller någon annan som är sjuk.
    Tack för att du är så klok och skriver så enormt bra och sätter ord på detta!
    Stor kram och en blomma till dig! 🤗🌺
    Nettan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Och tack snälla för dina uppmuntrande ord!

      Hade önskat att min kapacitet räckte att sprida. Men det är för många variabler att ta hänsyn till. Det kräver att jag forma om texten i deras format och krav på antal tecken, sen vill de inte att man är anonym heller. Så tyvärr fattas kraften. Kram <3

      Radera
  5. Hej igen! Ja det är vansinne! Om inte denna systemfelsstress skapats åt mig, kanske jag kunnat vara åter i arbete nu. Än som nu ha sjukersättning(förra regeringens mikronålsöga kom jag igenom! ) :O, så om jag tom kom igenom det måste jag alltså vara " dö"sjuk?? Mycket sorglig tanke. Jag har rehabiliterats till sjukersättning. Ja faktiskt. FKs krav om arbetsträning och krav på snabb återkomst pressade mig över gränserna. För man MÅSTE JU! När FK kallar!

    Annars hotas man ju med indragen sjukpeng dessutom, att man är obstinat och motvalls om man INTE deltar, oavsett hur sjuk man är. Så det var ju bara o göra o bita i hop över gränserna. Så här är jag i dag helt oförmögen till arbete.

    Självklart är det naturligtvis INTE enbart FKS krav o driv som är felet, min grundsjukdom är så kraftig att det inte går trots 3 försök. Men hade själva rehabiliteringsprocessen varit rätt utformad kanske det hade funnits lite arbetskapacitet som kanske kunnat gå att rädda? Ja jag vet inte, ingen ide att spekulera.

    Men idag har jag sjukersättning iallafall. Tyvärr måste jag säga att: det känns bättre och lugnare så än att slippa bli jagad med blåslampa av FK och AF.
    Men visst har jag genomlidit den extentsiella sorgen av det; att försöka kämpa sig tillbaka till arbete. Hela sorgeprocessen att måsta inse att förmågan inte återkommer. Hoppet som fanns i över 10 år. Men nu vet jag att det för nu är ingen ide att kämpa för arbetsåterkomst. Händer det så händer det och ingen skulle vara gladare än jag om så skedde. Men under tiden är det ingen ide att stånga sig blodig för det i detta system.

    Men jag kan inte bli piskad till återgång, och jag är inte passiv eller ligger på sofflocket utan jag har antagit samtliga rehaberbjudanden, men tyvärr har inte arbetsförmågan återinfunnits. Snarare har jag blivit sämre varje gång tyvärr.

    SvaraRadera
  6. .. fortsättning ovan kommentar: Nu är ju ME i sig komplicetat. även om det initialt kan liknas vid utmattningssyndrom så är det inte samma. vilket gör att de aktiviteter som planeras in måste göras med försiktighet av systemet, och att acceptans MÅSTE finnas att det kanske inte går att återgå i arbete då och inte piskas med inbillningssjukhet o dyl.

    Att OM det inte syns finns det inte. Det är INTE sant!

    Systemet måste bygga in acceptans, att även om det inte syns så är det verklighet, inte hypokondri och arbetsskygghet. Istället pressar man sig över gränserna för att försöka bli frisk för att det befalls så. Man blir inte friskare av piskning så är det bara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och förlåt sent svar! Jag tror att det är lika viktigt oavsett orsak till sjukskrivning att slippa stressen och de allt för höga kraven. Problemet med ME är ju att så lite behövs för att det ska förvandlas till stress och stress...

      Radera