tisdag 20 december 2016

Drabbad - av längtan!

Det är konstigt på många sätt att leva med en kropp som inte matchar dig själv. Med din lust, längtan och vilja. 

I alla fall är det så för mig.

Min själ och mina känslor reagerar precis som de gjorde innan den dagen jag blev sjuk. Det är kanske inte är så konstigt egentligen, för jag har ju faktiskt varit frisk den största delen av mitt liv. Men det blir konstigt när min kapacitet inte alls motsvarar min längtan.

Det är märks egentligen hela tiden, men kanske allra helst i de delar av vardagen som innehåller firande och fest. Och traditioner. För, ingenting fungerar ju längre som vanligt. Och utrymmet räcker inte till det jag vill.

Krocken mellan det julen väcker i min lust, mina känslor och min vilja - och det jag faktiskt har kapacitet att klara av - blir så enormt smärtsam. Längtan  efter det ouppnåbara är ingenting jag styr över. Det är något jag drabbas av.

Jag längtar efter att sjunga. Så länge jag minns har halva hösten och ändra fram till jul varit fullt av (extra mycket) sång. Övningar och konserter - första advent, lucia och jul. 

Så mycket glädje.

Jag längtar efter att förbereda. Pynta, köpa blommor, göra julgrupp, tillverka julklappar, handla julklappar, slå in julklappar, ha hemligheter, baka och laga mat. Tända ljus och musik. 

Så mycket gott och vackert.

Jag längtar att få fira. Att ge och att få. Att vara tillsammans. 

Kärlek.

Starka traditioner - som jag har älskat och älskar. Som hela jag längtar efter. Alla sinnen.

Saknar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar