onsdag 28 december 2016

Drar du dig för att söka vård?

Hej igen!

Jag är så glad och tacksam att ni hjälper mig att svara på frågor och ger mig underlag till inläggen jag skriver. Texten som inkluderar undersökningen om sjukförsäkringen och sekundär stress är snart färdig för publicering.

Nu kommer jag med ytterligare en fråga och jag hoppas att du vill svara.

Drar du dig för att söka vård på grund av rädsla att bli avvisad? Att inte bli tagen på allvar eller trodd? (Endast ett svar tack!)
A/ Aldrig
B/ Ibland
C/ Ofta
D/ Alltid
 
Kommentera gärna ditt svar. Och dela vidare frågan om du vill.

Vill du svara via Twitter gör du det här, du kan också maila livetsbilder(snabels)gmail.com

TUSEN TACK!

4 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag drar mig alltid för att söka vård vad det än gäller nuförtiden av rädsla för att bli avvisad och inte bli trodd.

    Alltså svar d i din undersökning.

    Jag får också ett oproportionerligt och onödigt stort stresspåslag inför varje besök i vården delvis på grund av detta. Jag tror detta bidrar till mitt starkt försämrade mående efter varje besök el kontakt med vården. Jag drar mig ju också enormt för att söka vård för att jag vet hur dålig jag blir i mitt mående av hjärntröttheten och utmattningen efter varje besök men jag tror det skulle vara lättare att stå ut med det om jag kände att jag blev lyssnad på, trodd och tagen på allvar och de i vården visade empati och medlidande för min situation.

    Kram Nettan ( diagnos Utmattningssyndrom, sjukskriven i 4 år, svår hjärntrötthet har jag förstått själv att jag har men ingen läkare gett mig stöd i el diagnos på detta. Och hör och häpna INGEN i vården har under alla dessa år frågat mig ingående el velat lyssna på hur min vardag ser ut, vilka begränsningar och symtom jag har. Hur mitt liv påverkas av den diagnos jag har och av den svåra hjärntröttheten. Det finner jag högst märkligt och anmärkningsvärt)!
    Ursäkta lång kommentar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla för ditt svar!! Och långa kommentarer gör inget alls! Ursäkta att svaret dröjt. Det är helt oförsvarbart att hur diagnosen påverkar vardagen utelämnas i vård och rehabilitering. Det borde vara prio ett!!! Det är ju våra liv det handlar om! kram

      Radera