torsdag 22 december 2016

En outsinlig källa?

Livet i långsamheten, med snigelfarten, har faktiskt sina fördelar, även om jag ofta pratar om dess motsats. Besvikelserna.

Jag ser saker som andra inte ser, för att de springer för fort. Reflekterar över saker som inte hinner landa i ett högt tempo. Många är stressade på grund av tidsbrist. För många saker att göra i förhållande till antal timmar på dygnet. En ovilja att välja bort?

Eller oförmåga?

Lockelsen att tro att det går att göra allt? Att energin kommer från en outsinlig källa? Att jag är odödlig, oförstörbar? Kanske handlar det om att inte vilja göra någon annan besviken? En stark tradition?

Eller det förbjudna i att sätta egna behov före andras?

Jag har oändligt med tid. Men minimalt med kraft. Kan inte längre låta energin rinna mellan mina fingrar. Tvingas välja. Mina behov först. Varje sak jag gör är väl avvägd. Prioriterad i detalj. Jag måste, för att överleva. Tråkigt, men har en fördel.

Jag gör det jag vill göra.

Jag är besviken och ledsen över mycket. Men det handlar till 99% om sådant som ligger utom räckhåll. Det jag inte har kapacitet att göra. Det handlar inte om att plocka russinen ur kakan. Att jag väljer det gottaste. Det handlar om vad jag behöver och vill.

Vad jag värderar.

Om jag blir frisk, önskar jag att jag fick behålla färdigheten att prioritera. Komma ihåg tillfredsställelsen det ger. Att leva sant.

Jag önskar att jag kunde ge den gåvan till dig. Du som stressar sönder dig för att du känner att du måste göra allt. Hinna allt. Vilja allt. För du är inte odödlig, din energi är inte oändlig. Det finns ett stopp och det finns ett slut. Ta hand om din kropp, din själ.

Dig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar