tisdag 27 december 2016

Jag vänjer mig aldrig!

Häromdagen pratade vi om att umgås med familj och vänner, och min man gjorde ett antagande som jag tror är rätt vanligt, men som i mitt fall överhuvudtaget inte stämmer överens med verkligheten. Han sa något i stil med "du har väl vant dig nu vid att inte umgås så mycket med folk".

Nej, jag har inte vant mig. Verkligen inte. Det fattas mig hela tiden. Och det gör ont. Fruktansvärt ont!

Däremot har jag den hårda vägen lärt mig att det är den största belastningen jag kan utsätta mig för. För det finns nog inget annat som så snabbt får mig ur balans som samtal, särskilt om det är många människor som deltar. Jag mår snabbt väldigt dåligt. Och pressar jag mig att fortsätta umgås får det långtgående konsekvenser.

Som ytterligare begränsar mina möjligheter till den vardagliga samvaron med min familj. 

Och därför har jag accepterat att jag de flesta gånger inte har särskit mycket utrymme för social samvaro utöver de korta stunderna med min familj. Men jag kommer nog aldrig bli bekväm med det. Liksom att jag aldrig kommer att vänja mig vid att ha ont. Eller att så lätt bli överbelastad.

Däremot har jag blivit van att prioritera bort mänsklig samvaro. Men det gör det inte enklare att vara utan. Jag gör det bara för att jag är tvungen.

Vi kan göra en jämförelse. Jag älskar choklad, men är allergisk mot det. Att jag inte tål choklad har jag lärt mig den hårda vägen och jag har accepterat att jag inte kan äta det, men jag blir fortfarande sugen. Ofta. Och jag kan njuta av bara lukten eller tanken på choklad. Men jag ger inte efter för frestelsen att äta den ändå, för jag vet hur sjuk jag blir.

Och det är inte värt det.

2 kommentarer:

  1. Precis så.. sitter här och undrar varför all min kraft helt plötsligt är borta IGEN.
    Julens sociala spel fick mig åter ur balans, även om det inte blev riktigt lika illa i år som förra året, men ändå. Nu sitter jag här med en tomhet som stryper mig.. trötthet som förlamar... en ledsamhet i hjärtat över att jag inte orkar.
    Nu väntar NYÅR.. *pust*

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Ta hand om dej min vän! Kom ihåg att du vet ditt eget bästa och du behöver inte leva upp till andras förväntningar. Jag vet att det kan vara nog svårt att leva med sina egna förväntningar. Kram!!

      Radera

Synen på välinformerade patienter

Hej! Undersökningsdags igen!  Jag undrar över era erfarenheter av mötet med olika yrkeskategorier och deras syn på välinformerade p...