fredag 9 december 2016

När det inte längre existerar några filter

I världen utan filter går allt rätt in i mig. Samtidigt.

Alla intryck slår ner som en bomb. Ljus, ljud, färger, lukter och smaker - allt blir starkare. Tydligare. Vassare. Taggigare. Gör till och med ont i mig.

Min hjärnas oförmåga att sortera intrycken gör det rörigt. Jag får svårt att förstå och hitta någon ordning i allt. Jag tappar tråden gång på gång. Som att alla intryck slåss om bästa platsen. På min bekostnad.

I världen utan filter går allt rätt in i mig. Samtidigt.

Alla känslor tar mig med storm. Blir så intensiva att jag tappar andan. Jag älskar mer, sörjer mer, glädjer mig mer och saknar ännu mer. Allt känns så mycket starkare. Ofiltrerat. Råare. Närmare mitt hjärta.

Jag är känsligare nu. För allt. På gott och på ont. Känslorna svämmar över. Som om de var så mycket av dem att de inte får plats i mig.

Allting känns mera. Genom mina sinnen, mina känslor, mitt hjärta och mitt engagemang. Hur kan det bli så mycket mer av allt, jag förstår inte? Min kapacitet är ju så oändligt mycket mindre än förut.

Ibland känns det som att jag mitt i det svåra har blivit ännu mera jag.

För i världen utan filter går allt rätt in i mig. Samtidigt.

2 kommentarer:

  1. Ja, precis så är det. Du fångar nåt komplext i ord igen, detta att vara hudlös, utan skydd, men också i djupare mening sig själv på ett nytt intensivt sätt. Ibland är det svårt att orka med sig själv, hänga med i svängarna, för svänger gör det oupphörligt och det tar kraft som man har för lite av.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sofia! Det här har jag funderat på länge! Vad jag har förstått så kan emotionell belastning även leda till PEM (symtomförvärring) och krasch vid ME. Så det är klart så att det är en belastning.
      Kram

      Radera