fredag 30 december 2016

Objektiva fynd in absurdum

Egentligen är det ju väldigt få sjukdomar som syns med blotta ögat. Alla som inte förstår det har missat något väldigt väsentligt. Och även om vissa konsekvenser skulle kunna observeras så är det högst individuellt hur mycket som faktiskt syns utanpå.

Av olika skäl.

Dessutom beror hur mycket som observeras också på tillståndet hos den som observerar. Graden av stress, trötthet, kunskap, fördomar och så vidare. Patientens kunskap om sig själv är inte tillräckligt objektiv. Inte för Försäkringskassan, och ofta inte heller för läkaren. Strävan efter objektiva fynd är väl förvisso bra. För varken läkare eller handläggare är väl heller helt objektiva.

Men det har en baksida.

Risken är att allt patienten säger - som inte kan verifieras med objektiva fynd - räknas som en lögn. Hittepå, som kan och ska ignoreras. Detta händer tyvärr hela tiden i vården. Människor blir dömda som gnälliga, hypokondriker och sådana som söker vård i onödan. Och ignoreras. Jag ser Försäkringskassans krav på objektiva fynd som ett eko från sjukvården.

Som förstärkts in absurdum på grund av okunskap och fördomar.

Att människor mår dåligt behöver varken synas på utsidan eller insidan. Men det känns hos den som bär det. Låt därför våra ord räknas! Något som inte syns på eller i kroppen kan synas ändå. Som konsekvenser i min vardag. I mina handlingar.

Därför behöver du tro på mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Liten avslagsskola - del 1

I februari har det gått ett år sedan jag fick de första signalerna om att Försäkringskassan hade tankar på att inte godkänna min sjukskrivn...