onsdag 4 januari 2017

En fråga om trovärdighet?

Innan jul kom Riksrevisionen med en rapport - Är sjukskrivning bra för hälsan? - där de hävdade att avslag på sjukpenning inte påverkar den sjukskrives hälsa negativt.

Rapporten förkastar subjektiva mått på ohälsa vilket är märkligt då de två största grupperna av sjukskrivna är stressrelaterad ohälsa och långvarig smärta. För att ställa dessa diagnoser finns ännu inga säkerställda objektiva mått såsom biomarkör, utan diagnosticering bygger på patientens subjektiva upplevelse och läkarens observationer. Trots detta räknas de av sjukvården som vedertagna diagnoser.

"En individs hälsa kan mätas på olika sätt. Olika mått kan emellertid i olika grad förväntas fånga individens subjektiva hälsa. Graden av subjektivitet definieras av O'Donnell (2009) som i vilken utsträckning preferenserna kan få genomslag i måttet. Det mest subjektiva måttet på hälsa är den självskattade hälsan. Läkemedelsförskrivningar, sjukfrånvaro (som kräver sjukintyg) och besök hos läkare eller vårdcentral är också subjektiva mått men i mindre utsträckning eftersom de förutsätter en bedömning av utomstående (läkare, handläggare). De minst subjektiva måtten på hälsa är slutenvårdsbesök, biomarkörer och mortalitet (dödlighet). Detta eftersom de i högre grad ligger utanför individens kontroll."

Utifrån sin syn på subjektivitet och objektiva fynd väljer Riksrevisionen att använda följande faktorer som mått på försämrad hälsa: Ökat antal läkarbesök i öppenvård (ej besök i primärvården), högre läkemedelskonsumtion, ökat antal dagar inlagd i slutenvård samt ökad mortalitet.

Måtten fungerar dåligt för den största delen sjukskrivna då det inte finns någon botande läkemedelsbehandling för varken utmattningssyndrom eller långvarig smärta. Många har överhuvudtaget inga läkemedel. Vissa har kompletterande behandling vid samsjuklighet som depression, ångest eller för symptomlindring av exempelvis störd sömn och smärta. Båda grupperna har framför allt sina kontakter med vården via primärvården och jag vågar nog påstå att väldigt få vårdas i slutenvården.

För egen del har försämring av sjukdomen till och med inneburit färre kontakter med vården eftersom det innebär en så hög belastning. Jag har också mindre medicin nu än när jag mådde bättre eftersom jag inte tålde medicinen utan mådde sämre av den. Så trots försämrat mående har min läkemedelskonsumtion sjunkit. Jag har aldrig heller vårdats i slutenvården, men har däremot bedömts för dålig för att delta i den specialiserade öppenvården för smärta. Om jag skulle få avslag på sjukpenning skulle troligen mina mått gå helt på tvärs med vad Riksrevisionen förväntar sig vid försämrad hälsa, och min hälsa skulle troligen tolkas som oförändrad eller rent av förbättrad.

Rapporten har kritiserats på flera fronter och av olika skäl, men för mig räcker det med att se att deras val av definition och mått av ökad ohälsa inte stämmer överens med gruppen de har observerat. Det är också bara att konstatera att en följd av att Riksrevisionen förkastar subjektiva mått - och enligt rapporten bedömer att självskattad är det mest subjektiva måttet - blir att de helt enkelt har struntat i att ta reda på hur nekad sjukpenning påverkar en individs psykiska hälsa.

Att mäta ökad ohälsa i variabler som handlar om vård men samtidigt diskvalificera både vårdens och patientens kunskap om ohälsa är i mina ögon varken rimligt eller trovärdigt. Nej, det bästa och enklaste sättet att ta reda på hur avslag på sjukpenning påverkar en människas hälsa borde rimligtvis vara att fråga de människor som berörs. Åtminstone som ett komplement till de mer objektiva måtten.

Eftersom Riksrevisionen inte gjorde det efterfrågade jag hur de med egen erfarenhet upplever situationen - här på bloggen och via relaterade sociala medier.

Syntolkning: Ett cirkeldiagram med svar på frågan; Har din hälsa påverkats av att du nekats
sjukpenning (aktivitets-, eller sjukersättning?) Svaren redovisas i texten nedan.

85% av de som svarade uppger alltså att de mår sämre på grund av avslag på sjukpenning (alternativt aktivitets- eller sjukersättning). 7% säger att hälsan är oförändrad och 8% att hälsan förbättrats. Det är en väldigt hög andel som anger att hälsan försämrats, och oavsett om min undersökning är liten och ovetenskaplig så stämmer den väl överens med drabbade människors vittnesmål i andra sammanhang.

Att ohälsan ökar på grund av avslaget är väl också rätt logiskt eftersom den högsta andelen sjukskrivna i Sverige har nedsatt arbetsförmåga på grund av stressrelaterade besvär. Vid den typen av ohälsa följer nämligen en ökad stresskänslighet över lång tid, även om personen så småningom kan återgå till arbete. Ett hot om, eller fullbordat avslag på sjukpenning är en stor stressfaktor och med en ökad känslighet för stress så är det också en naturlig följd att ohälsan ökar.  

Men det är inte bara de som får avslag på sjukpenning som är stressade över dagens situation och sjukförsäkringen. Nej, alla drabbas av de hårdare bedömningarna. Endast 7% av de som svarade på frågan uppger att de aldrig upplever stress gällande Försäkringskassan - men hela 77% uppger att de upplever stress ofta eller alltid. Stressen gäller huvudsakligen avslag på sjukpenning (72%).

Syntolkning: Cirkeldiagram över svaren på frågan; I vilken grad upplever
du stress gällande Försäkringskassan? Svaren redovisas i texten ovan.


64 % uppger att i princip hela eller mer än hälften av tiden för läkarbesök går åt till att prata om Försäkringskassan och sjukintyg i stället för vård. Det är inte så svårt att tänka sig att när vården lägger så stort fokus på intygsskrivandet och visar oro och irritation över situationen, skapar det i sin tur också ett ökat fokus på och stress över intygen hos patienterna. Det gör också att mindre tid ägnas åt de aktuella hälsoproblemen. 
Syntolkning: Cirkeldiagram som redovisar svaren på frågan; Hur mycket av tiden vid ditt läkarbesök går
åt till att prata om Försäkringskassan och sjukintyg (i stället för vård)? Svaren redovisas i texten ovan. 

Jag tänker inte gå in och tolka svaren ytterligare, jag vill bara visa att detta är ett perspektiv av värde som behöver undersökas ytterligare i stället för att helt ignoreras och förkastas.

För det finns helt klart en enorm diskrepans mellan föreställningen om vad andra tror att sjukskrivna människor upplever och vad vi verkligen upplever. Vad du i slutändan väljer att se som sanning handlar om vem du anser är trovärdig - den som lever med ohälsans konsekvenser varje dag eller den som betraktar och tolkar oss utifrån. Men vad du väljer kanske säger mer om dig än om vad som är sanningen?

____________________________________________________________________________
Antalet svarande (n) är långt ifrån tillräckligt för att säkerställa några fakta utan undersökningen får mer ses som en glimt av verkligheten, som visar på ett behov av att undersöka detta djupare.  
- Har din hälsa påverkats av att du nekats sjukpenning (aktivitets-, eller sjukersättning?) n=90
- I vilken grad upplever du stress gällande Försäkringskassan? n=94
- Hur mycket av tiden vid ditt läkarbesök går åt till att prata om Försäkringskassan och sjukintyg (i stället för vård)? n=183

2 kommentarer:

  1. Ja som jag tagit upp ett antal gånger här hos dig. FK gjorde med sin häxjakt innan jag fick sjukersättning att hälsan försämrades betydligt och jag nästan tror jag ådrog mig PTSD tom. För numera får jag rent hjärtsnörp om jag bara ens får det gröna FK kuvertet med utbetalningsdatumen. Alternativt svår ångest om jag ser att det är ett " läsebrev" från FK, att shit i h-e vad vill de nu då? Förnyad kontroll? Ska jag bli av med ersättningen minskad ersättning halllåååå paniiik! Nej så inte fabian har de förbättrat min hälsa inte så där kan ju riksrevisionen dra sig någonstans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är många som delar den erfarenheten. Tyvärr.

      Radera

Diciplinerad inaktivitet

Jag måste erkänna att jag ibland önskar att jag hade en sjukdom som gick att förbättra med hård fysisk prestation.  Som krävde aktivitet. Ja...