tisdag 10 januari 2017

Men, vad kan jag göra?

Det här inlägget kom till i frustrationen över de kedjebrevsliknande kopiera-och-klistra-in-och-stöd-din-sjuka-vän - statusarna som florerar på Facebook. För det finns så många andra bättre sätt att visa sitt stöd på än att kopiera en förfabricerad text, och tidsbegränsa den till en timmes publicitet. Se det här som en uppmaning att göra-något-praktiskt-för-din-sjuka-vän istället. 

För det är ju så, att de flesta av oss känner nog, eller vet om någon som är långvarigt sjuk. Jag har förstått att många har svårt att veta hur de ska förhålla sig till det. Som känner sig villrådiga när det kommer till kontakt. Kanske tystnar helt för att inte vara till besvär. För att vänta in den sjuke, eller på grund av en känsla av otillräcklighet över att inte kunna göra något för att den andra ska bli frisk.

Vissa glömmer kanske bort. För att det egna livet hela tiden är så pressat, på gränsen.

Jag förstår det.

Men när du varit sjuk under lång tid kan det bli väldigt tyst, och ensamt. Och det är lätt att känna sig bortglömd när möjligheterna att delta i saker utanför hemmet är begränsade. När du själv inte har kapacitet nog att upprätthålla kontakten med dina vänner. Det kan vara en stor sorg.

Men vad kan du då göra för den som är sjuk?

Var tydlig med att du vill ha kontakt. Fråga på vilket sätt det fungerar bäst och acceptera det även om det är på ett annat sätt än du själv föredrar. Respektera de gränser som personen sätter upp och acceptera om personen inte orkar eller vill ha kontakt alls. Förutsätt inte att det handlar om ovilja. Kapaciteten kan helt enkelt saknas att ses som förut. Kom ihåg människan som är din vän. Hen är fortfarande kvar, även om livets förutsättningar har förändrats.

Det finns många olika sätt att visa att du kommer ihåg någon. Ett enkelt tips är att det inte alltid är tanken som räknas - för precis som du är vi är inga tankeläsare! 

Skicka ett kort eller brev, kanske ett paket - utan tanke på att det måste leda till en tät korrespondens. SMS, chatt eller mail är sätt att kommunicera som underlättar för många som inte orkar med samtal. Ring eller hälsa på, men först om du förhört dig om att detta är ett okej sätt att ha kontakt, och extra viktigt är att du förvissar dig om att spontana samtal eller besök fungerar innan du bara dyker upp.

Om du fått okej att hälsa på, erbjud dig att avlasta praktiskt: Ta med fika eller handla med dig mat, laga matlådor, fråga om du kan baka, plocka ur diskmaskinen, hjälp till med städ eller disk. Men kom ihåg att hjälp som någon inte önskar - eller på ett sätt som inte passar personen eller situationen - faktiskt kan stjälpa. Det som skulle vara en hjälp eller avlastning för dig kanske inte alls fungerar. Tänk inte att personen är otacksam om hen tackar nej till din hjälp. Att vara beroende är svårt, men att bli stämplad som otacksam är nog ännu svårare.

Låt inte din egen frustration över situationen få dig att dra dig undan eller ta över situationen! Ta hand om dina egna känslor.

Har du en vän i din närhet som inte orkar ha kontakt men du ändå vill visa ditt stöd - håll kontakt och stötta anhöriga om det finns. Kom ihåg att även här behöver du respektera personernas behov och gränser. Ett sätt att stötta utan att ha direktkontakt är att ge pengar till medicinsk forskning.

I jämförelse med hur mitt liv såg ut som frisk - står mitt liv nu nästan still. Allt går i snigelfart. Det har tvingat mig att se och uppskatta de små sakerna i livet. Sådant som många friska överhuvudtaget inte tycker räknas.

Kom därför ihåg att du inte behöver ta ner månen för att visa ditt stöd! Det lilla, enkla och vardagliga är mer än nog. 

Visa att du är en vän!

_____________________________________________________________________________
Här finns ytterligare inlägg på samma tema:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar